Babyröstens förbannelse

Det är en känsla jag får och den infinner sig utan undantag sekunder efter att jag pratat kinesiska på telefon och lagt på luren. Ett eko enbart i mitt huvud, eller kanske verkliga diskantvibrationer i luften, det spelar ingen roll, jag vet att det har hänt igen. Babyröstens förbannelse har slagit till.

Jag borde inte vara något lätt offer, med tanke på att jag i ett väldigt tidigt skede, faktiskt redan efter några månader i Kina, identifierade "Babyrösten" och hade fullständigt klart för mig att jag ogillade den. Dessutom är jag rent röstlägesmässigt andra alt, på gränsen till tenor. Och Babyröstens värdkroppar utgörs normalt av kinesiska tjejer. Eller kanske närmare bestämt asiatiska tjejer. Det är farligt att tillskriva hela folk eller kontinenter en viss egenskap, jag vet, men efter att ha hört hundra-, ja kanske tusentals, Babyröster intaga just asiatiska tjejer vågar jag mig på en djärv generalisering.

Vuxna kvinnor. Som egentligen är kapabla att tala normalt. Pratar plötsligt med Babyröst. En slags stämma högt uppe i en jollrande diskant. Fast med riktiga ord. En gullighetsförbannelse är vad det är, denna Babyröst.

Och den har drabbat mig. Än så länge enbart när jag pratar kinesiska, och det i telefon. Som tydligast blir det när mitt avsked "Baibai!" ringer ut tre oktaver högre än min vanliga röst.

Snälla Babyröst, lämna mig i fred.