Flygplatser, krabbor och laglösa herrar

Det är inte direkt lönt att räkna hur många timmar vi har varit på väg, och kanske spelar det inte så stor roll nu: vi är hemma på Bujiantian, väskorna har tömts och ställts in i garderoben, Zhuxi har (något förvirrat och lite stirrigt) verkat vänja sig vid att vi är tillbaka. Vilken liten minikatt vi har! Jag har ju träffat så många under vistelsen i Sverige: Julle och Maja, Tora och Chibi, Puffran, Morris, Sixten, Keaton... Och de är alla ungefär dubbelt så stora som Zhuxi (med undantag av Puffran, som kanske är en och en halv gång så stor). Nathan bedyrar dock att hon ätit duktigt och till och med gått upp lite i vikt, vilket visar hur relativa kattstorlekar kan vara.

Lite tacksamma kan vi nog vara att allting klaffade idag, vi reste via Heathrow mindre än en vecka efter terrorincidenten. Dessutom åkte jag och Björn från Kastrup respektive Arlanda och sammanstrålade där på Heathrow, något som ju kan gå fel även om det inte finns skärpta säkerhetskontroller längs med vägen. British Airways skötte sig finfint, och planet till Shanghai kändes rymligare än Air France (i alla fall på höjden, på bredden var det som vanligt). Filmerna var bättre (18 kanaler med allt från nyare filmer till Simpsons, Black Adder och Vänner) och hade varit till full tillåtenhet om det inte varit för kraftiga ljudstörningar ett tag (slutet av Spike Lees "Inside Man" fick intagas under kraftigt brus).

Väl framme i Shanghai fick vi ta bussen från den internationella flygplatsen Pu Dong till inrikes-Hongqiao. Det tar två timmar och var så där lagom kul, men lite sov blev det i alla fall. Maykee ägnade sin lunchpaus åt att äta med oss där på Hongqiao, eftersom vi inte hann ta oss in till holländska konsulatet där hon jobbar. Alltid trevligt att träffa Maykee, som förresten är gammal Wuhan-kompis till Björn.
När vi skulle på planet till Xiamen var jag i ärlighetens namn ganska less på att resa. Då var det bra att stöta på en riktigt dum chinglish-skylt (något som man f.ö. alltid gör på flygplatser). Vid kön till säkerhetskontrollen meddelade en stämma på ganska korrekt engelska men med stark kinesisk brytning vad man fick ta med sig på planet. Dit hörde varken "the flammable and the explosive nor perishable goods like crab". Kanske har det varit vanligt med krabbor i bagaget hos vissa. Krabbor som kan ruttna. En annan rolig skylt siktades på Xiamens flygplats, där en snubbe stod vid utsläppet och höll en skylt med texten "The Huntsman Mr. Woods". Denna jägare med passande namn var uppenbarligen på väg till Xiamen och behövde hjälp från flygplatsen. (Påminner mig för övrigt om "Mr. Outlaw" som jag såg skrivet på en skylt vid ett annat tillfälle. Någon måste ju ha skämtat med kineserna...Jag blev nästan sugen på att ställa mig bredvid för att också vänta på denne Herr Laglös)..

Nu är jag alldeles snurrig av tids- och platsförskjutning. Återkommer imorgon!