Öppet brev till läsarna

Govänner!

Denna blogg är, som ni kanske märkt, lagd på is... Under konstruktion som det heter på så fin internetsvengelska.

Dessvärre är det inte säkert att det resulterar i något snyggare och bättre, som sig bör. Kanske borde jag skriva

Under dekonstruktion

istället? Jag håller nämligen på och funderar på om bloggandet är något för mig överhuvudtaget. Tills jag kommit fram till något får ni hålla till godo med mina gamla dammiga inlägg.

Nu pyser jag strax till Kambodja för en veckas semester. Jag önskar er alla ett Gott Nytt Råttans År!

Kramar
Lotten

Det bästa

När nyårsafton närmar sig är det brukligt att allmänheten peppras med listor över det bästa/värsta som hänt under året. Rätt så hjälpsamt ibland, eftersom i alla fall jag lätt glömmer bort det som ligger längre tillbaka i tiden än sisådär tre månader. Om jag skulle göra en bästalista är det dock inte svårt att komma på vad som ligger överst. Det inträffade nämligen för mindre än två veckor sedan, och har tagit in sig i flera kategorier:

- Bästa och största kompisträffen
- Bästa ktv- och stämsången
- Bästa Sverige-evenemanget i Taiwan
- Bästa bussturen

Givetvis talar jag om årets luciafirande, featuring "St. Lucys singers" från Lund. Ett gäng gamla Korinter, Koraller och sångfåglar, tillika mina allra bästa vänner och deras bästa småsystrar (som inte är så små).


Sanna, Astrid och Nina, på vårt favorit-dumpling-ställe en av de första dagarna, innan sången satte igång på allvar.


Fröknarna Madsen (d.ä. i Taipei för andra gången på två månader) och informationsansvarig Göransson.


På väg till första luciatåget, på presskonferensen för årets turistmässa. Vädret framkallade inte direkt några julkänslor, men det gjorde vår sång.


Inför luciafirandet på europeiska skolan den 14 december. Flygande tärnor fotograferade av Line.


Monica och Emma fint fångade av Line.


Suddiga, men nöjda och glada efter konserten på europeiska skolan.


På väg till ikea i specialchartrad buss som hämtade upp kören vid hotellet. Kransarna satt som smäckar på våra skulter. Vi sjöng på två ikeabutiker, två framträdanden på varje. Späckat schema och uppsjungna röster!


Lunch i ikeas personalmatsal mellan framträdandena. Med runt femton svenska barn och ungdomar samt några av deras föräldrar på plats var det rätt så fullt och mycket trevlig stämning.


Några tappra pepparkaksgubbar, tomtar och stjärngossar vilar lite mellan tågen.


Tärnor med te.



Nina och Emelie gör en legendarisk version av en Westlife-låt på lördagskvällen. Vilken dröm att gå på ktv med alla dessa sångerskor! Falsksång lyste med sin frånvaro och humöret var på topp.


Sista versen... I svenska montern på turistmässan, som pågick samma vecka. Precis innan uppträdde vi på stora scenen, men man kan lugnt säga att den inte lämpade sig för stämningsfull luciasång, med tanke på de tusentals människor som trängdes och väsnades där. Då hördes vi bättre i montern!

I rutan

Det är inte alla av er därute som har tillgång till taiwanesisk tv, och det ska ni vara glada över. Trots allt finns det runt ett hundratal kanaler, och ändå finns det sällan något bra att titta på. Med undantag från de program där jag medverkar, såklart!

Fortfarande är det oklart när programmet ska visas och om jag kommer få en kopia av det på dvd. Men misströsta ej! Jag kan här ge er en exklusiv förhandsvisning, ett smakprov om man så vill, på hur jag ser ut i rutan:


Vad som inte riktigt framgår av den här bilden är att jag hade en randig tröja på mig, till höger om mig satt ledaren för Taiwan Peace Foundation och till vänster en (kvinnlig) parlamentsledamot från partiet DPP. Men allt det andra var precis så här.

Extremsportig representant

Som ni säkert förstått är en stor del av mitt jobb att presentera och representera Sverige i olika sammanhang. Det kan vara på lokala Schengen-möten för att diskutera visumfrågor, som presentationshållare på småskolor, som frågebesvarare på mässor och så vidare. En del av det är ren rutin och återkommande arbetsuppgifter, medan det andra gånger initieras av förfrågningar utifrån som jag kan välja att tacka ja eller nej till.

Den här veckan har jag av någon outgrundlig anledning tackat ja till två tv-framträdanden. Eller, om jag ska bena upp det hela är kanske anledningen inte helt outgrundlig: jag tycker tydligen det är roligt att vara jättenervös, prata kinesiska och bli filmad under tiden. Det är min form av extreme sports; pumpande adrenalin, stenhårda krav på mig själv och känslan av att ha överlevt en pärs när kameran väl stängts av. Lite kul är det också, för all del.

Det första framträdandet klarades av i tisdags, en slags talking head-intervju (med mitt huvud som enda stjärnan) om hur det gick till när jag lärde mig kinesiska, samt min syn på kulturskillnader mellan Asien och Europa. Imorgon handlar det istället om utbildning i Norden, och jag sitter i den panel som ska diskutera just detta.

Tur att vi inte har någon tv-mottagning i vår dumburk.

Höstdvala

Alltid lite pinsamt att komma tillbaka efter ett nära en månad långt blogguppehåll, men what the heck! Jag har väl fått mitt straff genom att alla jag bryr mig om slutat läsa ....

För att blidka er litegrann kommer här några gulliga bilder från Fridays ikväll, där vi firade att kära kollegan Knut fyller år idag.


Om man fyller år ska man gå på Fridays, då får man som Knut här ett fint pärlbestrött diadem och en jätteglass.


Och om man är med och sjunger för födelsedagsbarnet, som Mathias här, får man en trumma att banka takten med.


Och så kan man spela Jenga. En klassiker som passar förvånansvärt bra på restaurang!

Mission accomplished

Så... Idag var det dags att visa vad man går för. Efter några dagars intensiva förberedelser åkte jag ner till Kaohsiung och Fukang middle school för att hålla min presentation. Det visade sig att denna skola blivit utvald till fadder/hejaklack åt Sveriges delegation för idrottsevenemanget World Games som ska hållas i Kaohsiung 2009. För skolans och lärarnas del innebär det att de ca 1400 eleverna kommer att lära sig en hel del om Sverige för att kunna ta emot delegationen på bästa sätt och för mig innebar det att se till att lärarna har ett bra hum om vårt avlånga land. Rektor Huang visade sig vara en ytterligt trevlig prick, liksom lärarna som kom och lyssnade. Och visst förbereder de sig noggrant genom att börja redan nu!


Jag poserar tillsammans med Lärare Chen framför de bilder och kartor från Sverige som de satt upp. Lärare Chen visade sig vara riktigt påläst, om så väl svenska hälsningsfraser ("Hur är det?") som stormaktstiden.


Tydligen såg jag ut så här när jag presenterade mig (detta har jag dock inget minne av)...


...och så här när jag lärde åhörarna några väl valda svenska ord... Med ett vagt skånskt uttal.


Publiken var uppmärksam och vänlig. Men så var det ju också lärare.


"Kiss and ride" - så kallas den zon vid Kaohsiungs HSR(HighSpeedRailway)-station, där man får släppa av och plocka upp folk men inte parkera. Dock verkar det vara tillåtet att kyssas. Snyggt!


HSR-tåget är inte bara snabbt, utan långt också. Mycket längre än X2000! Andra fördelar jämfört med den svenska sysslingen är att HSR 1. Inte kränger så fasligt i svängarna 2.Endast har säten där man sitter med näsan i färdriktningen så att man slipper bli så förbenat åksjuk

Väl hemma firade jag och Tove ett gott dagsverke med kycklingsallad, Jacob's Creek och Radioheadkaskader på balkongen. Sämre kan man ha det!

Lördagsjobb

På onsdag ska jag ta en tur med snabbtåget ner till Taiwans andra största stad Kaohsiung och hålla en presentation om Sverige. Den ska vara lång, på kinesiska och inför en publik på 60 lärare. Man skulle kunna säga att jag är lite nervös... Mest för att jag inte haft tid att förbereda mig än. Alltså vigs denna helg åt presentationsförfattande, powerpoint-joxande och föreläsningsövande.

Skrivande tarvar rätt miljö och därför drog jag ner till området runt universitetet Shida och det medelhavsdoftande Vino Vino. Lite senare slöt Tove upp och vi avnjöt en tidig middag på den utsökta terassen. Äntligen kunde jag lyfta blicken från datorskärmen och titta lite på omgivningen. Och en byracka med kli på ryggen och höstens hittills största huvudtratt:



(Det här blev för övrigt bloggens första video... Förhoppningsvis blir det inte den bästa)