Söderkisar och Pekinganka

Igår blev det ännu ett besök på Uffes bar, eller Me&You, som den egentligen heter. Det är vårt stamhak sedan vi lärde känna Ulf på svenskträffen i slutet av mars. Han är en söderkis på femtiofem vårar, som stoltserar med att vara fashion designer, handelsman och barägare. Speciellt det där sista har vi mycket glädje av, eftersom baren är riktigt trevlig att hänga på. Varje lördag har han gratisbuffé med laxmackor och pasta, och ölen får man till överkomligt pris. Ulf har bott i Asien i över tjugo år, och verkar vara väldigt glad över sin nyfunna svenska kundkrets. Det manifesteras allt som oftast genom att han spelar The Boppers, Jerry Williams och en och annan Vikingarna-låt, fast som tur är först framåt morgonkvisten, när de flesta gäster av annan nationalitet gått hem och knutit sig (och vi också är på väg). Igår åkte vi till Uffes av en speciell anledning, Ken fyllde tjugotvå och det skulle firas av ett gäng svenskar. Det gjorde vi också, med besked. Något vimmelkantiga hann vi med ett karaokebesök innan det var dags för hemfärd.
Följaktligen gick denna söndag i lugnets tecken. Jag har suttit några timmar framför datorn och avslutat en översättning för euroscript, med Zhuxi som sovande sällskap på en stol bredvid. Nu är det snart dags att åka till Pekingrestaurangen, där man kan få sig en ansenlig anka, och mycket annan god mat också för den delen. Dit går vi när vi vill unna oss extra lyx, som t.ex. på nyårsafton (se bilder), eller ikväll.