Lättnad, garderober, hundgrannar och dekokter

Så här dagen efter kan man inte låta bli att gå runt och småle då och då. Vilken satans pärs. Yongbeili! Yongbeili!

Men allt handlar inte om fotboll just nu.

Garderobssanering:
De senaste två dagarna har jag tvättat alla våra kläder, torkat av garderoben och köpt antifukt-/mögelpåsar. Jag har hört från oberoende källor att de ska vara effektiva. Alltså lade jag in några i den rengjorda garderoben igår med hopp om att mögelproblemet var löst en gång för alla. Påsarna sades ha lavendeldoft, det låter ju bra. Tyvärr luktade de otroligt kraftigt, och inte direkt av blommor. Den kemiska lavendeldoften påminde snarare om toalettsaneringsmedel. När vi kom hem från matchen i morse var jag tvungen att slänga ut dem på balkongen och sätta fläkten på 3, eftersom stanken från garderoben fyllde hela sovrummet. Det blir bara att ge sig ut och leta upp parfymfria påsar. Hoppas bara att det inte är lika omöjligt att hitta som sockerfri yoghurt.

Konstiga skrik en trappa upp:
För några dagar sedan verkade grannen på sjätte våningen ha köpt en tupp som gol för full hals. Vi tänkte att det kanske var deras lunchingrediens som trilskades, men till vår förvåning återkom skriken dagen efter. Jag öppnade dörren och fick till min förvåning se en liten hund stå bunden vid trappräcket där uppe. Husse och matte hade väl gått ut en sväng, och den lille var verkligen inte särskilt nöjd över att vara helt själv. Helt hes hade han blivit, den lilla rösten bröts precis som en tupp gal. Jag gick upp och småpratade lite med honom, vilket hjälpte ett tag. Sedan var jag bara tvungen att hämta Zhuxi. Hon vägrar gå ut på trappan, men att sitta innanför gallerytterdörren och titta var okej.


Lilla hunden, tyst för en gångs skull, tittar ner på Zhuxi






En sällsam kontakt uppstod, tvärs över art- och språkbarriärer. Fast intresset varade inte mer än några minuter. Ska bli intressant att se hur deras vägar kommer att korsas i framtiden.

Diagnos ställd:
De senaste dagarna har jag haft ont i högerörat, liksom öm och lite svullen. Jag har aldrig varit något öronbarn, så symptomen var inte lätta att tyda. Vaxpropp (charmigt)? Öroninflammation? För mycket skrik på fotbollsmatcherna? Mystisk öronskabb från Zhuxi? På väg till grönsaksmarknaden i eftermiddags bestämde jag mig för att ta en tur till den lilla läkarstationen intill. Doktor Jiang tog en titt i örat, tog puls, tittade på tungan. Jag är inte helt säker på vad hans diagnos betydde, det verkade handla om ett förkylningsrelaterat problem, men det syntes i alla fall inget superkonstigt i örat. Hur som helst kunde svullnaden och de eventuella bakterierna åtgärdas med medicin. Ville jag ha västerländsk eller kinesisk medicin? Jag ville testa kinesisk, så han skrev ut en ganska lång lista på ingredienser, som hans assistent i apoteksavdelningen vägde och blandade ihop från en massa små trälådor på väggen. Jag blev beordrad att koka ingredienserna i två skålar vatten tills hälften av vattnet kokat bort, därefter dricka vätskan. Tre påsar med medicin, koka och drick en gång om dagen i tre dagar. Dessutom fick jag order om att köpa ett kärl för medicinkok.


Kokkärl, påse med medicin och vatten


Kokning pågår

Jag vill ju inte sätta i mig något totalt okänt, så när jag kom hem slog jag upp doktor Jiangs utskrivna ingredienser. Rot (?) från hängforsythia, praktfrossört, blåklocka, fattigmansginseng och laktritsrot. Låter inte så farligt. Men jag lovar, det här är den äckligaste sörja jag någonsin smakat på. I vuxen ålder händer det sällan att man behöver tvinga i sig äckliga saker. Vad jag kan minnas tyckte jag dessutom att hostmedicin var ganska okej när jag var liten. Och flouret som den något impopulära flourtanten delade ut skulle man ju spotta ut. Men det här! Jag måste nog gå förbi doktor Jiang och fråga om det verkligen är möjligt att det ska smaka så vedervärdigt. Jag fruktar att han säger något i stil med ”vill man bli frisk får man lida pin”.


Den ondskefulla dekokten. Förhoppningsvis lika effektiv som den är äcklig.