Hysch hysch på hög nivå

Har jag nämnt att jag är vidskeplig? Så förklarar jag min tystnad. Men nu när jag sitter här i Hong Kong, alldeles ensam och på gränsen till pank, kan jag inte låta bli att berätta, trots att det inte är avgjort än. Berätta litegrann, i alla fall.

Det började för lite mer än en vecka sedan. Nyheten hade varit ute ett tag, om tjänsten där i Taipei. Jag bestämde mig för söka och skickade min cv. Sedan gick allt mycket snabbt. Ett svar med inbjudan till anställningsintervju. En dags överläggande om möjligheten att åka, samt bokande av biljett. Och resan till Taipei. Jag bodde hos Ya-Han och förberedde mig. Sedan gick jag dit. Och nu är det bara att vänta på beskedet.

Taipei var trevligt som alltid, inte ens det ihållande regnet kunde ändra på det. Dessutom lyckades min vistelse sammanfalla med en enorm politisk demonstration, som inleddes för några dagar sedan. Presidenten Chen Shuibian har under de senaste månaderna blivit alltmer impopulär. Det började med att hans svärson var inblandad i insideraffärer, fortsatte med att hans fru uppenbarligen tagit emot en slags värdekuponger till en oförskämt hög summa, och har kulminerat med att presidentstaben ska ha fifflat med statliga pengar. Chen har visat en oerhörd motvilja att erkänna alla dessa misstag och säger, trots ganska omfattande bevis, att det inte finns någon korruption. Så nu har en veckas protester mot presidenten inletts - första dagen kom runt 200 000 människor till presidentbyggnaden, och slog bokstavligt talat läger. Trots ett ihållande regn och ganska kyliga temperaturer. Deras officiella mål är att stanna kvar tills presidenten avgår (eller i en vecka... kanske är det den tid som har beräknats nödvändig för en presidentavgång). Ledda av några karismatiska kritiker, såväl från presidentens parti som oppositionen i Guomindang, PFP med flera, klädda i rött med en nedåtvänd tumme tryckt på bröstet, skanderar de sina slagord "Ah Bian, avgå!". Presidenten undvek den första dagens protester genom att åka söderut till sin hemstad, men om demonstrationerna verkligen fortsätter i en vecka blir det väl svårt för honom att gömma sig.
Det ska bli intressant att se hur demonstrationerna avlöper. Chen Shuibian är viktig figur i Kina/Taiwan/"ett Kina"-frågan, eftersom han betonar vikten av ett självständigt Taiwan och gärna driver upp nationalistiska känslor hos befolkningen.

Igår morse lämnade jag det av politisk och moralisk indignation kokande Taipei och steg av i Hong Kong för att ordna lite visumbusiness. Jag kan inte riktigt komma underfund med vad jag tycker om denna stad - å ena sidan är Hong Kong ganska häftigt, multikulti och även historiskt intressant, men å andra sidan får jag kväljningar av den kommersiella atmosfären. Turister precis överallt, affärer och nattmarknader (med väldigt påträngande försäljare) på lika många ställen, och kineser, indier och araber som vill kränga handväskor och Rolexklockor (som en slags inkastare, eller kanske knarkmånglare, står de utanför sina små butiker, eller utanför andras butiker, och väser "handbag", "Lolex", Lady...). Jag blir sugen på att svära åt dem, men inser samtidigt att jag väl ser ut som en ganska vanlig västerländsk turistbrud som mycket väl hade kunnat tänka sig köpa deras förbaskade handväskor och klockor.
Det här är liksom ingen kinesisk plats, vilket gör mig förvirrad. Det bidrar väl att vissa kvarter här ser ut som i China Towns i väst - vilket givetvis beror på att många kantoneser/hongkongneser utvandrat och byggt upp hemtama kvarter tusen mil härifrån. Jag skulle helt klart behöva känna någon här som kan visa mig det oturistiga Hong Kong. Om det nu finns något. En sak står i alla fall fullständigt klar: Hong Kong är ingen stad för på-gränsen-till-panka.