Sensommar med Rebus

Än en gång tillbaka i Xiamen!

Den här gången blev jag välkomnad av ett riktigt skönt sensommarväder. Helt otroligt, visserligen ska man aldrig ta ut segrar mot vädrets makter i förskott, men det känns som att den tunga värmens tid är förbi för den här gången. Det innebär att det går att leva utan hårt arbetande luftkonditioneringar och fläktar. Svetten har dragit sig tillbaka något. Hoppas bara den håller sig borta.

De senaste dagarna har jag avslutat en översättning och påbörjat en deckare. Av Ian Rankin och han är trevlig! Om man tänker efter är väl huvudpersonerna - John Rebus och Siobhan Clarke - inte sådär vansinnigt originella inom deckarvärlden. Men av någon anledning tycker jag mer om dem än Van Vetereen, Wallander och tv-filmernas Beck. De sistnämnda tre är till förvillelse lika och ibland får jag för mig att klassisk musik, odiskade whiskeyglas och problematiska förhållanden till barn/fruar liksom har uppfunnits endast för dessa karaktärer. Eller att alla kriminalkommissarier måste vara så. Visst, Rebus brottas med sina egna demoner (och dricker en jäkla massa whiskey), men jag föredrar uppenbarligen skotska demoner och brott i Edinburgh-miljö. Och Rankin är inte lika blodtörstig som till exempel Mankell, som ju älskar att komma på bestialiska och utstuderade brott. Begångna i YSTAD med omnejd. Suck.