Up, up and away

Tiden går snabbt när man har roligt! Slapp till höger, utflykter till vänster och jobbet någonstans i mitten. Kussarna har nu dragit vidare till Vietnam och njuter väl av Ho Chih Min Citys vackra arkitektur vid det här laget. Fast det var nog lite skönt för dem att insupa en veckas hemmakänsla här hos Tove och mig.


På väg upp till en resort förra veckan, för söndagshäng vid en utepool som visade sig vara stängd för året...


... så det fick bli sanmin-badet igen. Ett badhus som har allt: simbassäng, välutrustad vattenmassageavdelning och en utepool som är runt en meter djup.

I början av förra veckan var det månfestival, vilket innebar två lediga dagar för de flesta. En riktig familjehögtid är det, och taiwaneser visade sig fira det genom att sitta och grilla utomhus en masse. Vi grillade inte så mycket men njöt av varenda sekunds ledighet. I lördags fick vi dock betala priset, vilket var en kompensationsjobbdag. Fast jag ska nog inte klaga: vårt kontor åkte på utflykt till Wulai istället för att tillbringa dagen på kontoret.

Wulai ligger blott en timmes busstur från vår byggnad, men på den tiden hinner man förflyttas till ett lantligt bergslandskap. Ett bergslandskap som uppenbarligen ruvar på mycket värme, för här hittar man varma källor överallt. Inte öppna, naturlandskapliga som på Island, utan i hotellform med stenbassänger, som i Japan.

Lobbyn i vårt fina hotell Landis.


Alla rum hade egen varm källa. Ett vrid på kranen så kom det varma vattnet forsande. Lagom lyxigt!




När vi inte diskuterade årets resultat i hotellets konferenslokaler åkte vi på utflykt. Landskapet är riktigt vackert.



Wulais gamla stan.


Man åkte turisttåg med maxhastigheten 18 km/h....


För att komma till ett helt okej vattenfall. Flitige fotografen Knut förevigade ögonblicket.

Utflykter är trevliga, men inte särskilt vilsamma. Det visade sig inte heller gårdagen bli. Fast söndagsbra! Två timmars uteinnebandy i 30-gradig värme utan tillräckligt solskydd, och på kvällen utomhuskonsert som Erik hittade av en slump. Konserten hölls till minne av journalisten Daniel Pearl, vilket tydligen är något som görs varje år världen över. Trevligt initiativ!

Lustigt att befinna sig på en plats där 95% var utlänningar (varav ca 50% antagligen var engelskalärare och ca 40% såg ut som att de var direktimporterade från valfri europeisk musikfestival)


Urban utsikt. 101an, alltså.