Berg, skaldjur och slumpen

Detta blev en söndag i vilans och den relativa ineffektivitetens tecken. Nödvändigt efter den ovanligt aktivitetsstinna och händelserika lördagen!

Igår eftermiddag mötte jag upp med Beike, Herr Liu (som håller i djonkprojektet) och två vänner till dem, Wukong och Jingjing. På programmet stod ”pa shan”, det vill säga bergspromenad. En aktivitet som kineser gärna ägnar sig åt, speciellt på helgen (och som jag ju också provade på i Taipei). Bergen intill universitetet och Nanputuo-templet lämpar sig utmärkt för detta syfte, så vi tog vägen genom universitetets äldre kvarter, upp på det ganska steniga och barrträdsbeväxta berget. Efter trekvarts snirklande kom vi fram till en stor och sittvänlig sten, där vi slog oss ned och kontemplerade en timme eller så.





Nedvägen tog vi via templet, och efter några timmars klättrande satt det bra med lite tedrickande vid dammen framför templet. Beslut om kvällsmat fattades, det blev en fisk- och skaldjursrestaurang fem minuters kustbilväg från universitetet. Det visade sig vara ett mycket trevligt ställe, en liten basketplan med restauranger runt omkring. När vi kom dit spelade kidsen fortfarande med restaurangkunderna som publik, men när solen gick ner ställdes bord fram även på basketplanen, och det riktiga skaldjursfrossandet kunde börja. Det är trevligt när andra beställer mat åt en, när vi går själva har vi en tendens att beställa gamla favoriter varje gång, så att vi till sist tröttnar på dem. Beike gjorde ett bra jobb, blandningen av minibläckfiskar, rocka, pigu-fisk, snäckor och grönsaker var superb. Dessutom smakade det kinesiska rödvinet ovanligt gott. När solen gick ner kom de obligatoriska 10kronor-för-en-sång-spelmännen fram, och Beike hjälpte till med sången;



Björn kom till restaurangen efter ett tag, och tillsammans åkte vi sedan in till Mengtian, eller Dream Field. Chefen där är en kompis till Beike, och eftersom de tydligen spelade livemusik varje kväll var vi väldigt sugna på att kolla in stället. Vi drog dit ett helt gäng, Nathan och Li, Martin och Katja, Jianyi… Det visade sig verkligen vara ett trevligt ställe, och chefen, hans fru och två killar spelade och sjöng mycket angenäm kinesisk folk. Vi fastnade speciellt för Ali, en gitarr- och sångvirtuos från Xinjiang-provinsen.

När jag gick fram till baren för att fråga om menyn inträffade ännu ett nästan läskigt sammanträffande, som var minst lika chansartat som att jag stötte på Tomo i Taipei. En av bartendrarna föreföll mig mycket bekant, och han såg också igenkännande på mig. Efter en kort förklaring visade det sig vara en av killarna på min favoritbar i Hangzhou! Under tiden i Hangzhou hängde jag ofta på Misled, det trevligaste haket i Hangzhou och kanske hela Kina. Xiao Yandou, som han visade sig heta, var med och startade Misled och jobbade ofta där. För två dagar sedan kom han till Xiamen, och fick omedelbart jobb på Dream Field. Dagen efter går jag dit för första gången och stöter på honom. Kina är tydligen ganska litet. I alla fall om man söker sig till de trevligaste utskänkningsställena… Vi kommer definitivt att söka upp Dream Field och Xiao Yandou igen!
När de flesta av gästerna gått lekte vi som var kvar (inklusive Ali, den långhårige och några servitriser) ”Mördare” under barchefens ledning. Det är en ganska komplicerad lek som går ut på att några är mördare, några är poliser och några är vanliga medborgare. Det gäller att komma på vem som är vem och hålla trovärdiga försvarstal om man blir anklagad som mördare. Det var så kul att vi alldeles glömde bort tiden fram till klockan fyra.

Imorgon är det dags för effektivitet igen, jag måste skriva färdigt sponsorbrevet för djonkexpeditionen, jobba några timmar på en översättning, och göra klart sista uppgiften för Lund. Alltså, i säng nu!