Helmut på kaffe, spontankaraoke och lata lördagen

Att arbeta hemifrån och ha flexibla arbetstider är bra på många sätt. Jag behöver till exempel inte stiga upp före åtta på morgonen, slipper ta mig till något kontor en timme bort, och kan ha Zhuxi i knäet när jag jobbar. Så vad är då nackdelen? Jo, att tiderna är så flexibla att helger sällan är garanterat arbetsfria. Följden blir att jag får dåligt samvete en dag som denna. Den har bestått i ett enda långt latande – brunch med film, fortsatt horisontellt läge med Sudoku i soffan och lite tv-tittande, sen kvällsflingor med en andra film. För en stund sedan kom det dåliga samvetet… Men sen kom jag på att det faktiskt är lördag och att jag dessutom inte hade något jobb som tvunget skulle uträttas just idag. Från och med nu inga samvetskval, alltså.

Jag ger mig på en vild gissning och antar att min extrema ineffektivitet har något med gårdagskvällens aktiviteter att göra. Under eftermiddagen kom Helmut hit. Helmut kommer från Bayern, är 38 år och har bott flera år i Asien. Vi brukar stöta på honom på Heitang, och för några dagar sedan bestämde vi att han skulle komma till oss på fredagskaffe. Ett litet risktagande, när man pratar med Helmut riskerar man alltid att råka ut för hans extremt långa utläggningar om triviala ting – om man till exempel frågar om hans mobiltelefon är bra får man inte bli förvånad om han svarar med en tio minuter lång fundering (om allt från mobilens funktioner till mobilmarknadens utveckling under de senaste fem åren). Han är kort sagt noggrann i sitt sätt förklara allt han vill säga. Hursomhelst, vi gillar Helmut och tog risken att bjuda in honom. Det blev ganska trevligt och han stannade ända tills kvällsmålet i form av uppvärmd gårdagslasagne. När han gick bestämde vi till och med träff på Uffes lite senare.

Uffes, ja… Det tidigare stamhaket har sjunkit i våra ögon på senaste tiden, måste man säga. Musiken är det största problemet. Trots att Uffe skryter med att ha tusentals låtar i sin dator, använder han en risig dvd-spelare som stereo i baren. Skivorna har bränts utan sinne för blandning, vilket gör att man kan få höra tre Shania Twain-låtar i rad. Som om EN inte skulle vara nog. När Uffe blivit dragen har han också en tendens att ständigt ändra volymen på musiken, till exempel sänka den för att tillkännage något han har på hjärtat, eller höja den för att någon av hans favoritlåtar precis kommer (oftast något med Enrique Eglesias eller Cher). Vi har försökt åtgärda problemet i form av brända cd-gåvor, men efter några spår byter han oftast tillbaka till sin egen musik. Kanske borde vi ta oss ett snack med Uffe, så att han inte förlorar oss som kunder…
Hursomhelst, det kan fortfarande vara trevligt att sitta med en Carlsberg vid Uffes utebord. Eftersom det är en bargata passerar alla sorters individer, mer eller mindre trevliga, men intressanta att titta på. Där befann vi oss även igår, med sällskap av Helmut och hans tjejkompis May (en xiamenesiska som driver ett kafé i stan, dit tänkte vi gå på måndag), Jianyi och Afa. Runt tolv kallade Afa dit några kursare, och vi bestämde oss för att dra på karaoke. Helmut gillar tydligen inte att sjunga, så jag och Björn stack dit med Jianyi, Afa, May, Judy och Susan (alla kineser, låt er inte luras av de engelska namnen, som många använder när de umgås med utlänningar). Judy och Susan visade sig vara lika trevliga som May, så det blev en riktigt trevlig sångsession. Mattias kom dit lite senare och framförde några nummer med sedvanlig bravur (”Beat it” som solonummer och ”Everything I do, I do it for you” tillsammans med Björn hör till mina favoriter).
Hesa lämnade vi karaokestället runt tre på morgonen och mitt förslag att åka hem röstades ned enhälligt. Tydligen var Afa intresserad av Susan, så när Jianyi och Afa föreslog biljard var det viktigt för stämningen att vi följde med. Jag var motvillig till en början, men det visade sig att biljard inte satt helt fel. Förutom förvånansvärt goda jiaozi fick jag chans att observera Mattias som match maker mellan Afa och Susan, en insats som nog inte fick något resultat till slut. Fast helt säker kan jag inte vara, när vi gick vid halv fem stannade Jianyi, Afa, Susan och Judy kvar.

Därav dagens trötthet. Imorgon blir det eventuellt andra bullar.