Söndagsmiddag

Regn, regn, regn… Nu börjar det bli lite besvärande. För några dagar sedan var det mysigt, en ursäkt att stanna inne. Men någon gång får det räcka… Annars blir jag tvungen att köpa gummistövlar och sydväst.

Idag vann lusten att laga söndagsmiddag över oviljan mot att gå ut, så jag plaskade ner till den lilla grönsaksmarknaden längre ner på gatan. Om man går dit mellan ett och fem på eftermiddagen har bara ett grönsaksstånd öppet, vilket beror på att kinesernas matvanor är så regelbundna. De flesta äter lunch mellan halv tolv och halv ett och kvällsmat mellan halv sex och halv sju, så där emellan lönar det sig inte så mycket för grönsakshandlarna att stå vid sina stånd. Det hör givetvis till saken att grönsaker ska köpas precis innan de tillagas (inga veckoinköp av plastpackat frukt och grönt här inte). Tur för mig att det finns en handlare som alltid har öppet (även om hon klagade över att grönsakerna blev dåliga i det fuktiga vädret). Dessutom var köttdisken bemannad, till min relativa förvåning. När jag inhandlade min malda fläskfärs frågade jag om jag fick ta ett foto, och det fick jag mot löftet att jag sen också framkallar ett åt honom.


En glad slaktare i skön outfit… Hans vanliga mundering består i ett vitt underlinne, men eftersom jag ville fotografera tog han på sig den korrekta arbetsutstyrseln. Ser tjusigt ut, men inte så verklighetstroget. Han hade antagligen tyckt jag var galen om jag insisterade på det vita linnet… Kanske tycker han redan att jag är lite tokig, jag väljer ju alltid det finare köttet och ber honom mala det till färs. Måste framstå som slöseri. Borde jag kanske ge honom en pannbiff för att visa resultatet?

På vägen hem stannade jag till vid lilla nyöppnade snabbköpet i närheten. Vi brukar byta några ord med de trevligare innehavarna när vi handlar, och gulla lite med deras barn. Eftersom jag var i fototagen frågade jag även dem om jag fick ta, och då började poserandet.


Barn placerat framför disken, där pappa sitter. Mammas hand vinkar energiskt till höger i bild, men försöket att få flickan att vinka till kameran lyckades inte riktigt. Underbart söt är hon i alla fall.


Mor och dotter i öm omarmning.

Resultatet av min lilla tur blev ganska lyckat: rosmarinpotatis i ugn och pannbiffar. Jag fick ett extremt husligt ryck någon gång under eftermiddagen, så förutom några timmars matlagning har jag tvättat och donat hela dagen. Man får passa på när inspirationen finns där!