PS they love you

Jag sitter här och kan inte låta bli att fundera på hur i helskotta folk pallar spela datorspel i timmar i sträck. Frågan kommer helt naturligt, eftersom B och N sedan några dagar är frälsta på GTA. Grand Theft Auto, alltså.

Det hela började med att Björn köpte ett Playstation 2 tidigare i veckan. Det var lite roligt i sig, det där besöket i spelaffären, eftersom det så tydligt visade kinesers inställning till piratkopiering. Björn stod i begrepp att köpa spelkonsolen, som är äkta märkesvara, och ville veta om man även kan spela kopierade spel i den. För att inte vara för plump frågade han om man var tvungen att "ställa om någonting" inne i konsolen för att den ska kunna läsa "alla sorters format". När affärsbiträdet inte fattade vad han menade frågade han rakt ut om det gick att spela spelkopior och svaret blev "Självklart! Alla konsoler vi säljer har modifierats så att man kan spela kopior. Hur skulle man annars kunna använda de spel vi säljer?". Det fanns liksom inte i hennes värld (eller i affären för den delen) att någon skulle kunna tänka sig att köpa ett originalspel och därför förstod hon inte Björns fråga. Och varför skulle man köpa original när kopiorna kostar fem kronor styck? De fungerar inte alltid, men i så fall får man ta tillbaka dem och byta.

Lustigt nog har alla de tio spel som vi fick med på köpet faktiskt fungerat. Och speciellt GTA har alltså snurrat sig varm de senaste dagarna. B och N turas om att utföra uppdrag och vinna olika sorters respekt- och gangsterpoäng. Säkert kul ett tag, men i flera timmar i sträck...? Jag vet inte.


Fast i och för sig, jag minns en tid när jag kunde spela Tetris timmar i sträck. Där finns det inga uppdrag, det spelas ingen cool musik, man behöver inte läsa kartor och fundera ut hur man ska komma vidare. Det är bara stenar som faller. I timmar.
Helt genialt!