När man flyttar till ett nytt ställe finns det många saker att vänja sig vid. Både stora saker, som till exempel arkitektur, infrastruktur, seder och bruk, och små, som till exempel hur det luktar i trappuppgången eller priset för en bussbiljett.

Hittills har min anpassning och tillvänjning här i Taipei gått som smort. Förutom en viktig sak - smaken på mjölktéet. Eftersom denna gudadryck faktiskt kommer från Taiwan borde det vara lätt att hitta gott mjölkte, skulle man kunna tycka. Men så är alltså inte fallet. Under två veckors tid har jag provat på ett antal koppar från olika ställen och i olika prisklasser - det enda de hade gemensamt var den dåliga smaken. Eller annorlunda formulerat: de smakade alla dåligt på olika sätt. Jag började tro att min syn på taiwanesiskt mjölkte kan liknas vid många svenskars åsikter om italiensk pizza - att landet där specialiteten uppfanns liksom inte får till det lika bra som efterhärmarna. Var jag kanske, liksom pizzaätarna, förblindad och felaktigt förledd av hur mjölktéet smakar i Xiamen? Kan Xiamens mjölkte liknas vid en sladdrig, överostad svensk pizza, hemska tanke?

Denna fråga kommer jag kanske aldrig få svar på, men det spelar faktiskt ingen roll längre. På vägen hem efter jobbet köpte jag ytterligare en kopp. Jag vet inte varför jag gjorde det - kanske fanns det en liten, liten gnutta hopp någonstans i mitt smaksinne. Och vad hände? Jo, det perfekta mjölktéet uppenbarade sig. En lagom balans mellan te- och mjölksmak. Fasta och spänstiga jellypärlor, inte för små och inte för stora. Och perfekt tempererat.

Detta mjölkte förtjänar helt enkelt en plats i bloggens hall-of-fame.