Jobb och endorfiner

Vi kom just hem, så där kroppsligt utmattade och endorfinpumpade som man bara blir av en lång arbetsdag följd av ett långt träningspass. Tove sammanfattade känslan perfekt genom att falla bakåt på sin säng och utbrista "Gud pommes frites", ett uttryck som jag känner på mig kommer att avlösa "Bloody Blogger" [bladdi blåggä] som vår nya favorit (om än det används i ett annat sammanhang). Antagligen är det bara jag och Tove som uppskattar våra verbala krumsprång, men vi bor ju å andra sidan ihop, så det passar väl bra.

Den här måndagen tycktes ta slut innan den ens börjat på riktigt, ett tecken på tidsglömska på grund av livlig jobbaktivitet. Efter febril visumaktivitet på förmiddagen fick kontoret besök på eftermiddagen: Anita Jonsson, som var representant på kontoret för ett antal år sedan och fortfarande jobbar inom Exportrådet i Sverige. Och hennes make Bengt Johansson, som på den tiden faktiskt var informationsansvarig och som skrivit Kina-Taiwan Risk för krig eller chans till fred. Denna bok kan verkligen rekommenderas till den som vill få en god översikt över hur förhållandet mellan Kina och Taiwan har utvecklats och förändrats sedan de båda 'enheterna' bildades för snart sextio år sedan. Imorgon förmiddag ska Johansson hålla ett föredrag på universitetet Academica Sinica, och det tänker jag inte missa. För övrigt ska hans bok snart komma ut på kinesiska; ett gott betyg!