Höstenergi

Normalt sett brukar väl våren ses som årstiden av nystarter och självinsikter framför andra. Men hösten duger också. I alla fall för Zhuxi och mig.

--> Jag har föresatt mig att börja springa. Motionsrundor, alltså. Det är inte första gången, men någon gång måste man försöka på riktigt också. Jag har bestämt mig för varannan dag. Belöningen för min nystart på motionsområdet är intensivt värkande benhinnor närhelst jag förflyttar mig i lutande terräng. Men det krävs mer än så för att stoppa mig!

--> Zhuxi har hittat sin inre krigare. Hennes spaningsplats befinner sig högt uppe på tallriksskåpet som sitter fäst på väggen ovanför kylskåpet. Hon fattar post under tidig förmiddag och ligger sedan på lur hela dagen (nåja, några tupplurar blir det väl då och då). Om man diskar skärps genast hennes uppmärksamhet (man skymtar öron på helspänn och stora kattögon som följer ens minsta rörelse). Om man vill sätta in tallrikar i skåpet får man skynda sig för att undvika den boxande tass som sträcks ned där uppifrån. Snäckorna som jag förvarar i en skål däruppe får fungera som missiler. De slår ner på måfå över köksgolvet; hon har fortfarande en del jobb kvar för att uppnå rätt precision.

Förhoppningsvis är det bara en övergående fas för kisen. Till skillnad från mitt motionsjoggande.