En gammal skrålla

Har ni någon gång undrat hur det känns att vara gammal, skröplig och kraftlös?
Det har jag och det vet jag numera. Sedan landhockeyspelandet i lördags har min kropp trott att jag är i övre sjuttioårsåldern... En halvt dödlig träningsvärk, helt enkelt.

För att trösta mig själv var jag tvungen att få en rejäl dos Sopranos igår. Andra säsongen börjar lida mot sitt slut och jag klamrar mig fast vid varje minut. Trots att tre (fyra?) säsonger återstår för min del vill jag inte överdosera. Lätt är det inte.

En sak som inte kan överdoseras är vackert väder (om man bortser från att det är januari och inte borde vara så här varmt). Idag var det en strålande fin dag, och när vi gick ut på lunch klippte de gräset intill vår International Trade Building. Gräsdoften gjorde vårstämningen komplett, det spratt till i mina smärtande ben och jag kände mig som fyrtiofem igen...