Retro istället

Det har varit lite tunnsått med bilder på sistone (bortsett från en och annan tallrik). Kameran får oftast ligga oanvänd här hemma. Tills den är fylld av nya bilder kompenserar jag med denna dykstudie av en sommar-Björn. Får mig att tänka på augustidagar i Rotan!

Fräsching

Det här väntade på mig när jag kom hem ikväll: kikärtspannkakor med haricot verts och alfaalfagroddar. Tove har gjort det igen! Fast jag hoppas att hon blir frisk från sin förkylning snart, så att vi kan träna tillsammans igen.

Arkiverat!

Nu har jag äntligen fört över alla inlägg från min gamla blogg på livejournal.com. Inte för att ni, kära läsare, nödvändigtvis känner behov av att titta igenom de gamla inläggen särskilt ofta, utan för att det känns rätt att ha en fullständig kronologi. Jag, som aldrig skrivit dagbok i mer än portioner om maximalt två veckor, kan här lätt se vad som hände i mitt liv för ett halvår sedan.

Och nu närmar sig april, ettårsjubiléet.

Lärdomar

Tänk, man lär sig nya saker varje dag. Bara under gårdagen förvärvade jag följande kunskaper:

- Två soffor i vardagsrummet är bättre än en. I kombination med vår dvd-spelare och nygamla tv uppnås nya dimensioner av softish (Källa: Vårt eget om- och delvis nymöblerade vardagsrum)
- Det sägs att namnet på materialet "nylon" är en sammansättning/förkortning av "New York" och "London" (Källa: Tove)
- Kompoståtervinningen här i Taipei delas upp i två kategorier: en tunna för matavfall som kan användas för utfodring av grisar och en tunna för annat matavfall (Källa: Skylt med texten "Grismat" på en av komposttunnorna).
- Tove är en baddare på att laga kokos- och currykyckling med sting (Källa: Middagen igår)
- När Roxy 99 stänger vid halv fem kan man gå vidare till Roxy Vibe, med risk att inte komma ut därifrån förrän solen gått upp (Källa: Självupplevt)

Det allra sjukaste

Let's Talk in English, en publikation full av "pedagogiska" och urtrista texter - som om det inte fanns nog av dem i vanliga läroböcker. Men Let's Talk in English har någonting som läromaterial aldrig kan få. Jag talar givetvis om detta grovt icke-politiskt-korrekta omslag, detta sjuka, sjuka omslag. Är det ett kärlekspar vi ser? Eller två mycket goda vänner? De ser sannerligen ut att vara gjorda för varandra, denna yngling med kåbåjsarhatt och hans sälvän med kromosomrubbning.

Låt mig understryka: Bilden har inte manipulerats på något sätt. Omslaget ser ut så här i verkligheten (dokumenterat med Mathias mobiltelefon), och tidningen finns att köpa i välsorterade butiker runt om i Taipei.

Efter långa överläggningar med mig själv beslutade jag mig för att inte köpa den.

Tio underbara år

Ni har väl inte missat att det är tio år sedan 1990-talets absolut bästa skiva kom ut? OK Computer med Radiohead, alltså. Den går på repeat här hos oss och borde finnas i varje hem. Det är inte många band som klarar av att göra jämnt geniala konceptskivor (som liksom bara måste höras från början till slut) på detta sätt. Beatles har gjort det med Revolver och Abbey Road. Badly Drawn Boy med Bewilderbeast. Jeff Buckley med Grace. Vet ni några fler så säg!

Der Saft bringt die Kraft

Idag inträffade ännu ett av livets små sammanträffanden... På ett möte i eftermiddags där tyska kontoret var ordförande delades Gummibären ut till alla deltagare; ni vet, de små sega, färgglada gelatin- och sockerbomberna. Sådana har jag inte ätit på många år. Vad händer så ikväll, när jag och Tove sjunger hemkaraoke? Jo, låten "Gummibär'n" dyker upp! Ni minns väl den töntiga Disney-serien från början av 90-talet? Jag kan intyga att den tyska versionen av signaturmelodin är bra mycket bättre än den svenska "Hipp hurra för här kommer Bumbibjörnarna...". Vadå Bumbibjörnar, förresten? Det är ju Gummibjörnar, och deras Saft ger Kraft.

Jobb och endorfiner

Vi kom just hem, så där kroppsligt utmattade och endorfinpumpade som man bara blir av en lång arbetsdag följd av ett långt träningspass. Tove sammanfattade känslan perfekt genom att falla bakåt på sin säng och utbrista "Gud pommes frites", ett uttryck som jag känner på mig kommer att avlösa "Bloody Blogger" [bladdi blåggä] som vår nya favorit (om än det används i ett annat sammanhang). Antagligen är det bara jag och Tove som uppskattar våra verbala krumsprång, men vi bor ju å andra sidan ihop, så det passar väl bra.

Den här måndagen tycktes ta slut innan den ens börjat på riktigt, ett tecken på tidsglömska på grund av livlig jobbaktivitet. Efter febril visumaktivitet på förmiddagen fick kontoret besök på eftermiddagen: Anita Jonsson, som var representant på kontoret för ett antal år sedan och fortfarande jobbar inom Exportrådet i Sverige. Och hennes make Bengt Johansson, som på den tiden faktiskt var informationsansvarig och som skrivit Kina-Taiwan Risk för krig eller chans till fred. Denna bok kan verkligen rekommenderas till den som vill få en god översikt över hur förhållandet mellan Kina och Taiwan har utvecklats och förändrats sedan de båda 'enheterna' bildades för snart sextio år sedan. Imorgon förmiddag ska Johansson hålla ett föredrag på universitetet Academica Sinica, och det tänker jag inte missa. För övrigt ska hans bok snart komma ut på kinesiska; ett gott betyg!

Dagen i ett bloggskal

- Beröm från chefen
- Ett kräkluktande pass
- Värkande fötter i Toves stövlar
- Thank God it's Friiiiiday
- Planer inför nästa vecka, som lär bli hektisk
- Kväll med loungebar och utgång?

Soffhoppor

Så sitter vi här igen, vi hårt arbetande cityhoppor. Möra efter ännu en lång arbetsdag, med ett bra underhållningsutbud (House / Ulvesson och Herngren). Mjölkteet har druckits upp och myggorna surrar.

Om någon därute saknar underhållning ikväll kan ni förresten roa er med att titta på mitt första tv-framträdande i Taiwan från youtube. Den som inte tycker att mimiken är tillräckligt underhållande och vill förstå vad som sägs kan få en grovöversättning i kommentarerna. Jag välkomnar även gissningar!

Bloggutmaning från Linda

Sex saker (som jag inte heller är så stolt över, Line):

1. Jag blir tidvis vansinnigt trött på att bli glodd på och betittad här i Asien bara för att jag är blond utlänning, men tillbaka i Sverige saknar jag uppmärksamheten och blir deprimerad för att ingen ser mig.
2. Som sjuttonåring var jag fullständigt inkapabel att föreställa mig själv som äldre än 23.
3. Jag kan inte lyssna på musik jag gillar utan att sjunga med.
4. När jag måste stå upp på en fullsatt buss tänker jag hela resan på de miljontals bakterier som frodas på handtaget eller ledstången som jag håller i och jag kan inte slappna av förrän händerna har tvättats med tvål.
5. Jag en tendens att döma ut saker i mycket definitiva ordalag, som ur stolthetssynpunkt senare gör det svårt för mig att officiellt ändra åsikt. När jag var yngre gällde det ofta musik som storebror Niklas gillade och som jag högljutt underkände (jag fick därefter börja lyssna på Metallica och PJ Harvey i smyg).
6. Jag somnar alltid på höger sida, helst i fosterställning.

Flyg och fläng

Vi ramlade precis innanför dörren efter en helt fantastiskt aktiv eftermiddag - men så känner vi oss också halvdöda. En och en halv timmes träning, sedan bussen till rea-Ikea för några tunga inköp. Vår operation "Rusta upp balkongen" kommer att ta sin början under nästa helg, och två knallröda stolar skrek till oss att de vill vara med. Det var dessutom viktigt att köpa några stora plastkärl, så att sopsorteringen kan komma igång på allvar. Igår gick vi ut med alla tomflaskor och -burkar, vilket gjorde köket och balkongen flera kvadratmeter större och gav oss inspiration för husliga förbättringar.


Toves monteringspose, en klädställning till hennes rum skulle plockas ihop. I bakgrunden syns från vänster till höger vår nya ångkokare (i vit påse, fick den av en trevlig tjej vid namn Freya), orkidén och en av de nya stolarna.

Idolmöte

Glömde ju nästan bort gårdagens trevliga tilldragelse... Vi var ute och festade med House. Typ.

Svensk House (K. från Sthlm)


The man himself... (bild från Imdb.com)

Jag erkänner att vi är lite besatta av denna man just nu... Vi har till och med laddat ner gamla Black Adder-avsnitt för att få oss lite brittisk original-Hugh Laurie till livs.

Det var då

Så här såg vi ut förra söndagen när vi fikade på Kafka on the Shore:



Men sedan dess har det ju hänt en hel massa saker; Tove har fått jobb, vi har börjat träna på gym, tv-programmen där jag var med har visats, vi har tittat på de två svenska filmerna Storm och Offside, doktor House har överlevt ett mordförsök, vi har varit på karaoke, Tove har köpt en orkidé som pryder vår tv-möbel bättre än en tv någonsin skulle kunna göra och alla Radioheads skivor finns numera på Toves dator.

Housig fredag och huslig lördag

Aaaahhhh, man skulle ha haft ledigt varje onsdag i all framtid... Eller åtminstone då och då.

I fredags blev det ännu en tur till Roxy 99, men först hade vi en trevlig uppvärmningssträcka. Efter våra favoritnudlar, kalla, japanese-style, gick vi till kvarterets närmaste lilla bar Bobwundaye (vars namn betyder "Inga problem" på taiwanesiska). Till en början var vi sju tjejer inne på baren, inklusive bartendern, och vi kände nog alla att män kan vara överflödiga ibland. Hursomhelst, den första låten som spelas när Tove och jag satt oss är en låt som vi hört för första gången dagen innan - i ett av de många House MD-avsnitt vi sugit i oss de senaste veckorna. Lite lustigt, tyckte vi, att man två dagar i rad hör en låt man aldrig hört talas om tidigare. Än lustigare blev det, för när bartendern sekunden efter bytte skiva spelades otroligt nog "Teardrop". Först och främst bra låt av Massive Attack, men även signaturmelodi till House MD. Läskigt. Vi berättade andäktigt om detta för Yahan när hon kom, men jag antar att det krävs en House-tittare för att riktigt inse det stora i sammanträffandet (Line? K-dude?). Det krävs nog också en House-tittare för att tänka "MRI, aniogram, steroids, Lupus, lumbar puncture och autoimmune disease" när det bara gör lite ont i tummen.

När vi hämtat oss från chocken och druckit upp våra drinkar drog vi till Erik, som bor med en magnifik utsikt över 101:an och som är duktig på att spela gitarr. Vi drog av en mycket porträttlik version av "Bobby Brown" och en lika finstämd cover av "Fernando", och det fick oss i stämning för att åka till Roxy.

Lördagen gick sedan nödtvunget i lugnets tecken. Vi kom visserligen upp till innebandyn, men efter en och en halv timmes spelande i stekande sol och 27-gradig värme tyckte vi nog att energinivån var lite låg. Det blev hem, dusch, brunsch, House och eftermiddagslur i soffan. Och sedan en ordentlig huslig uppryckning. Vi tog tunnelbanan till ett Carrefour som låg långt ut åt h-e (vi letade upp det på nätet, men blev nog inte det närmaste...). Hamstring stod på schemat, och när vi långt om länge kom hem med våra tunga påsar städade vi järnet och sov sedan en ljuv och rättfärdig sömn ända tills söndag förmiddag.

Och här är vi nu.