Söndagsmiddag

Regn, regn, regn… Nu börjar det bli lite besvärande. För några dagar sedan var det mysigt, en ursäkt att stanna inne. Men någon gång får det räcka… Annars blir jag tvungen att köpa gummistövlar och sydväst.

Idag vann lusten att laga söndagsmiddag över oviljan mot att gå ut, så jag plaskade ner till den lilla grönsaksmarknaden längre ner på gatan. Om man går dit mellan ett och fem på eftermiddagen har bara ett grönsaksstånd öppet, vilket beror på att kinesernas matvanor är så regelbundna. De flesta äter lunch mellan halv tolv och halv ett och kvällsmat mellan halv sex och halv sju, så där emellan lönar det sig inte så mycket för grönsakshandlarna att stå vid sina stånd. Det hör givetvis till saken att grönsaker ska köpas precis innan de tillagas (inga veckoinköp av plastpackat frukt och grönt här inte). Tur för mig att det finns en handlare som alltid har öppet (även om hon klagade över att grönsakerna blev dåliga i det fuktiga vädret). Dessutom var köttdisken bemannad, till min relativa förvåning. När jag inhandlade min malda fläskfärs frågade jag om jag fick ta ett foto, och det fick jag mot löftet att jag sen också framkallar ett åt honom.


En glad slaktare i skön outfit… Hans vanliga mundering består i ett vitt underlinne, men eftersom jag ville fotografera tog han på sig den korrekta arbetsutstyrseln. Ser tjusigt ut, men inte så verklighetstroget. Han hade antagligen tyckt jag var galen om jag insisterade på det vita linnet… Kanske tycker han redan att jag är lite tokig, jag väljer ju alltid det finare köttet och ber honom mala det till färs. Måste framstå som slöseri. Borde jag kanske ge honom en pannbiff för att visa resultatet?

På vägen hem stannade jag till vid lilla nyöppnade snabbköpet i närheten. Vi brukar byta några ord med de trevligare innehavarna när vi handlar, och gulla lite med deras barn. Eftersom jag var i fototagen frågade jag även dem om jag fick ta, och då började poserandet.


Barn placerat framför disken, där pappa sitter. Mammas hand vinkar energiskt till höger i bild, men försöket att få flickan att vinka till kameran lyckades inte riktigt. Underbart söt är hon i alla fall.


Mor och dotter i öm omarmning.

Resultatet av min lilla tur blev ganska lyckat: rosmarinpotatis i ugn och pannbiffar. Jag fick ett extremt husligt ryck någon gång under eftermiddagen, så förutom några timmars matlagning har jag tvättat och donat hela dagen. Man får passa på när inspirationen finns där!

Helmut på kaffe, spontankaraoke och lata lördagen

Att arbeta hemifrån och ha flexibla arbetstider är bra på många sätt. Jag behöver till exempel inte stiga upp före åtta på morgonen, slipper ta mig till något kontor en timme bort, och kan ha Zhuxi i knäet när jag jobbar. Så vad är då nackdelen? Jo, att tiderna är så flexibla att helger sällan är garanterat arbetsfria. Följden blir att jag får dåligt samvete en dag som denna. Den har bestått i ett enda långt latande – brunch med film, fortsatt horisontellt läge med Sudoku i soffan och lite tv-tittande, sen kvällsflingor med en andra film. För en stund sedan kom det dåliga samvetet… Men sen kom jag på att det faktiskt är lördag och att jag dessutom inte hade något jobb som tvunget skulle uträttas just idag. Från och med nu inga samvetskval, alltså.

Jag ger mig på en vild gissning och antar att min extrema ineffektivitet har något med gårdagskvällens aktiviteter att göra. Under eftermiddagen kom Helmut hit. Helmut kommer från Bayern, är 38 år och har bott flera år i Asien. Vi brukar stöta på honom på Heitang, och för några dagar sedan bestämde vi att han skulle komma till oss på fredagskaffe. Ett litet risktagande, när man pratar med Helmut riskerar man alltid att råka ut för hans extremt långa utläggningar om triviala ting – om man till exempel frågar om hans mobiltelefon är bra får man inte bli förvånad om han svarar med en tio minuter lång fundering (om allt från mobilens funktioner till mobilmarknadens utveckling under de senaste fem åren). Han är kort sagt noggrann i sitt sätt förklara allt han vill säga. Hursomhelst, vi gillar Helmut och tog risken att bjuda in honom. Det blev ganska trevligt och han stannade ända tills kvällsmålet i form av uppvärmd gårdagslasagne. När han gick bestämde vi till och med träff på Uffes lite senare.

Uffes, ja… Det tidigare stamhaket har sjunkit i våra ögon på senaste tiden, måste man säga. Musiken är det största problemet. Trots att Uffe skryter med att ha tusentals låtar i sin dator, använder han en risig dvd-spelare som stereo i baren. Skivorna har bränts utan sinne för blandning, vilket gör att man kan få höra tre Shania Twain-låtar i rad. Som om EN inte skulle vara nog. När Uffe blivit dragen har han också en tendens att ständigt ändra volymen på musiken, till exempel sänka den för att tillkännage något han har på hjärtat, eller höja den för att någon av hans favoritlåtar precis kommer (oftast något med Enrique Eglesias eller Cher). Vi har försökt åtgärda problemet i form av brända cd-gåvor, men efter några spår byter han oftast tillbaka till sin egen musik. Kanske borde vi ta oss ett snack med Uffe, så att han inte förlorar oss som kunder…
Hursomhelst, det kan fortfarande vara trevligt att sitta med en Carlsberg vid Uffes utebord. Eftersom det är en bargata passerar alla sorters individer, mer eller mindre trevliga, men intressanta att titta på. Där befann vi oss även igår, med sällskap av Helmut och hans tjejkompis May (en xiamenesiska som driver ett kafé i stan, dit tänkte vi gå på måndag), Jianyi och Afa. Runt tolv kallade Afa dit några kursare, och vi bestämde oss för att dra på karaoke. Helmut gillar tydligen inte att sjunga, så jag och Björn stack dit med Jianyi, Afa, May, Judy och Susan (alla kineser, låt er inte luras av de engelska namnen, som många använder när de umgås med utlänningar). Judy och Susan visade sig vara lika trevliga som May, så det blev en riktigt trevlig sångsession. Mattias kom dit lite senare och framförde några nummer med sedvanlig bravur (”Beat it” som solonummer och ”Everything I do, I do it for you” tillsammans med Björn hör till mina favoriter).
Hesa lämnade vi karaokestället runt tre på morgonen och mitt förslag att åka hem röstades ned enhälligt. Tydligen var Afa intresserad av Susan, så när Jianyi och Afa föreslog biljard var det viktigt för stämningen att vi följde med. Jag var motvillig till en början, men det visade sig att biljard inte satt helt fel. Förutom förvånansvärt goda jiaozi fick jag chans att observera Mattias som match maker mellan Afa och Susan, en insats som nog inte fick något resultat till slut. Fast helt säker kan jag inte vara, när vi gick vid halv fem stannade Jianyi, Afa, Susan och Judy kvar.

Därav dagens trötthet. Imorgon blir det eventuellt andra bullar.

Veckan hittills

Det kändes inte så stort att bli tjugosex i förrgår, måste jag erkänna. Kineser räknar ålder lite annorlunda, så jag har faktiskt varit tjugosex sedan nyårets vårfestival. Om man pratar med koreaner är jag av någon anledning tjugosju, fråga mig inte hur. Härmed har ålderns relativitet än en gång bevisats.

Hur man än räknar var det min födelsedag i tisdags. Det betydde extra mycket kärlek och omtanke, kort sagt allt jag behöver. Björnen uppvaktade dessutom med ett solparaply – ett självklart tillbehör för de kinesiska tjejer som vill behålla en bländvit hy under sommaren (och det vill de, en masse). Personligen kommer jag att använda det av två anledningar: den xiamenesiska solen är brännhet och paraplyet är knallrött och oerhört fint. En riktig tjejbling. Bilder på mig och paraplyet utlovas så fort det är soligt nog!
Det ösregnade hela födelsedagen och det rann en ny flod nedför berget. Det gjorde inte mig ett skvatt, jag föredrar svalare och regnigt väder när jag ändå ska sitta inne och jobba. Fram emot kvällen lugnade det ner sig, och vi gick på Grand Kitchen för ett superbt kvällsmål. Grand Kitchen är en japansk kedja som serverar västerländsk mat, och det gör de bra! Förutom en omfångsrik/fräsch salladsbuffé och gott bröd kan man ta sig en grillad lax, pasta eller kanske en steak, om man är lagd på det hållet. Jag tog såklart laxen. En perfekt bas för snookerpartiet som följde. Beike mötte upp på haket för några partier, en och annan öl och trevliga samtal.

Resten av veckan har varit ganska lugn. Jag har äntligen gjort klart den sista övningen för distanskursen. Om uppgiften är godkänd och jag har förstått allting rätt, har jag snart tagit 10 poäng av 20. Det känns inte helt fel, måste jag säga. Andra delen av (61-80poängs-) kursen ska nog ägnas åt uppsatsskrivande på kinesiska. Då blir det riktigt intressant!

Tyvärr har det inte tagits så mycket bilder på sistone, av någon anledning har kameran inte kommit med ut. Jag kan dock bjuda på några trevliga bilder från förförra helgen.


Kvällen i mitten av maj började hemma hos Nathan (aka Mc Shaba)


Bergthora (aka Google) och Gudni (aka Junky). Så här trevliga är bara islänningar.


Kvällen slutade på La Bomba. Thomas (aka Long Wang), Ken (aka Ninja) och Björn (aka Beiyang) klubbade hårt

Söndagen samma vecka tog Björn, jag och Mattias en trevlig promenad nere vid shoppinggatan Zhongshan Lu. Ett spontant frisörbesök blev det.


Björn visar ganska tydligt vad han tycker om att bli klippt


Mattias ser också tveksam ut, trots hunkig frisör


Resultatet.

Berg, skaldjur och slumpen

Detta blev en söndag i vilans och den relativa ineffektivitetens tecken. Nödvändigt efter den ovanligt aktivitetsstinna och händelserika lördagen!

Igår eftermiddag mötte jag upp med Beike, Herr Liu (som håller i djonkprojektet) och två vänner till dem, Wukong och Jingjing. På programmet stod ”pa shan”, det vill säga bergspromenad. En aktivitet som kineser gärna ägnar sig åt, speciellt på helgen (och som jag ju också provade på i Taipei). Bergen intill universitetet och Nanputuo-templet lämpar sig utmärkt för detta syfte, så vi tog vägen genom universitetets äldre kvarter, upp på det ganska steniga och barrträdsbeväxta berget. Efter trekvarts snirklande kom vi fram till en stor och sittvänlig sten, där vi slog oss ned och kontemplerade en timme eller så.





Nedvägen tog vi via templet, och efter några timmars klättrande satt det bra med lite tedrickande vid dammen framför templet. Beslut om kvällsmat fattades, det blev en fisk- och skaldjursrestaurang fem minuters kustbilväg från universitetet. Det visade sig vara ett mycket trevligt ställe, en liten basketplan med restauranger runt omkring. När vi kom dit spelade kidsen fortfarande med restaurangkunderna som publik, men när solen gick ner ställdes bord fram även på basketplanen, och det riktiga skaldjursfrossandet kunde börja. Det är trevligt när andra beställer mat åt en, när vi går själva har vi en tendens att beställa gamla favoriter varje gång, så att vi till sist tröttnar på dem. Beike gjorde ett bra jobb, blandningen av minibläckfiskar, rocka, pigu-fisk, snäckor och grönsaker var superb. Dessutom smakade det kinesiska rödvinet ovanligt gott. När solen gick ner kom de obligatoriska 10kronor-för-en-sång-spelmännen fram, och Beike hjälpte till med sången;



Björn kom till restaurangen efter ett tag, och tillsammans åkte vi sedan in till Mengtian, eller Dream Field. Chefen där är en kompis till Beike, och eftersom de tydligen spelade livemusik varje kväll var vi väldigt sugna på att kolla in stället. Vi drog dit ett helt gäng, Nathan och Li, Martin och Katja, Jianyi… Det visade sig verkligen vara ett trevligt ställe, och chefen, hans fru och två killar spelade och sjöng mycket angenäm kinesisk folk. Vi fastnade speciellt för Ali, en gitarr- och sångvirtuos från Xinjiang-provinsen.

När jag gick fram till baren för att fråga om menyn inträffade ännu ett nästan läskigt sammanträffande, som var minst lika chansartat som att jag stötte på Tomo i Taipei. En av bartendrarna föreföll mig mycket bekant, och han såg också igenkännande på mig. Efter en kort förklaring visade det sig vara en av killarna på min favoritbar i Hangzhou! Under tiden i Hangzhou hängde jag ofta på Misled, det trevligaste haket i Hangzhou och kanske hela Kina. Xiao Yandou, som han visade sig heta, var med och startade Misled och jobbade ofta där. För två dagar sedan kom han till Xiamen, och fick omedelbart jobb på Dream Field. Dagen efter går jag dit för första gången och stöter på honom. Kina är tydligen ganska litet. I alla fall om man söker sig till de trevligaste utskänkningsställena… Vi kommer definitivt att söka upp Dream Field och Xiao Yandou igen!
När de flesta av gästerna gått lekte vi som var kvar (inklusive Ali, den långhårige och några servitriser) ”Mördare” under barchefens ledning. Det är en ganska komplicerad lek som går ut på att några är mördare, några är poliser och några är vanliga medborgare. Det gäller att komma på vem som är vem och hålla trovärdiga försvarstal om man blir anklagad som mördare. Det var så kul att vi alldeles glömde bort tiden fram till klockan fyra.

Imorgon är det dags för effektivitet igen, jag måste skriva färdigt sponsorbrevet för djonkexpeditionen, jobba några timmar på en översättning, och göra klart sista uppgiften för Lund. Alltså, i säng nu!

Lugnet efter stormen

Så har tyfonen dragit förbi för den här gången (peppar peppar). Vi här uppe på bujiantian kom lindrigt undan med några strömavbrott och blöta byxor igår kväll. Det ösregnade oavbrutet under natten, så trots att det är upphållsväder idag har stora vattenmängder forsat förbi vårt hus hela dagen:


Foto taget från vårt vardagsrumsfönster, ner mot huset mittemot


Herre i pyjamas betraktar forsen som kommer uppifrån berget och leds under huset mittemot

Än har vi inte vadat oss ut, så vi vet inte riktigt hur det ser ut nere i stan. Jag vågar inte tänka på husen i gränderna nedanför siming-gatan, mången nedanvåning lär ha översvämmats! Jag föreställer mig ösande mormödrar och farmödrar, pilandes fram och tillbaka med hinkar... Låt oss hoppas att deras liv och lem är i behåll, och bohaget med.

Jag har suttit framför datorn sedan nio imorse, med det ena och det andra... Så nu är det dags att stänga butiken för kvällen och vada ut mot kvällsmålet!

Kastvindar och sen middag

Sitter har pa Sundance, Heitang-chefens andra cafe nere i centrum... Alla cafeer runt universitetet ar stangda pa grund av stromavbrott, sa hungriga trotsade vi vinden och regnet (hemma ar det ocksa morkt som i graven, hela kvarteret nedslackt). Under de 400 metrarna ner till museet hann vi bli dyblota, vagen hade forvandlats till en flod och regnet snarare flog horisontellt an foll ned uppifran. Vi fick som tur var taxi snabbt! Det har ar den starkaste taifunen hittills i ar (det kommer fler), den befinner sig 34 km fran Xiamen, men kanns stark (8-9 i vindstyrka). Nej, jag har inte forvandlats till en meterolog sedan ni horde av mig sist, det ar Xiamens vaderstation som underrattar via sms... Xiamenborna ar vana vid taifuner, de gar inte ut frivilligt. Men, vad ska man gora nar man ar hungrig och inte har mat hemma? Snart kommer min spaghetti Bolognese... Fler rapporter fran Xiamen imorgon! Hoppas mina brallor torkar snart. Och skorna.

Vädersnack, kulturutbyte och svenskkvällar

Vädermässigt var det en liten chock att komma tillbaka till Xiamen, må man säga… Egentligen är klimatet på Taiwan ganska likt Xiamen (må vara att de har kraftigare taifuner), men eftersom det regnade en del när jag var i Taipei var vädret på resan riktigt behagligt. Här i Xiamen är det sommarvarmt. Den höga luftfuktigheten och solen gör det svårt att röra sig utan att svettas. Inuti lägenheten går det an, stengolven har en viss kylande effekt och korsdrag fixar resten. Men fuktigt blir det i alla fall. Igår kunde jag till exempel inte stänga luckorna till bokhyllan, de har svällt av fukten… Kisen verkar också påverkas, hon dricker som en vattenbuffel, och störs av att torrfodret blir så segt. Nåja, än så länge går det an, nattvärmen håller sig i alla fall inom rimliga gränser. Om några veckor kommer det bli svårt att sova. Då längtar jag efter de svenska, kyliga sommarkvällarna…

Medan jag var i Taipei har vårt hem genomgått ännu en förändring, Mattias har flyttat in i gästrummet. Han har precis avslutat sin kandidatuppsats och letar jobb, tills vidare bor han här hos oss på Bujiantian nummer 9. Vi hoppas att han hittar jobb i Xiamen, men det finns risk för att det blir flytt till någon större stad. Mattias är en riktig hongkongofil, om det dyker upp en chans förlorar vi honom nog till Hong Kong. Ja, ja, den tiden den sorgen…

Mina kurser på universitetet är avslutade, så nu är det mest jobb hemifrån som gäller. Mer översättningar från Berlin, och så jobb för seglingsklubben. Igår åkte jag till kontoret och träffade chefens gode vän Liu. Han kommer från Taiwan och är ganska haj på det där med segling. Liu, Beike (det är chefen det) och några andra planerar just nu ett stort projekt: att låta bygga en djonk och segla runt jorden. Båten ska byggas med gammal god hantverksteknik, ett av målen är just att rädda ett hantverk som håller på att försvinna till förmån för industriell produktion. Resan ska också påminna om den gamle Zheng Hes turer på 1400-talet, då han drog ut med sin flotta och samlade information om andra länder och kulturer. Genom att ha en internationell besättning, och lägga till i hamnar i jordens alla hörn, vill de befrämja kulturutbyte mellan Kina och resten av världen. Djonken ska inte ha någon motor, så det kommer att ta sin lilla tid (tre år?). Jag tycker att det låter som en utmärkt idé, just nu handlar kontakterna mellan Kina och (framförallt) väst för mycket om affärer och pengar. Tyvärr kan en båt inte byggas av endast visioner, så de ska söka sponsorer runt om i världen. Liu bad mig korrekturläsa deras presentation (vars arbetsnamn lyder ”The Dragon Voyage”) och skriva ett följebrev för potentiella sponsorer. Det är ett roligt projekt, i helgen ska jag korrläsa och söka mer information om liknande resor (tänk ”Göteborg”, Thor Heyerdals ”KonTiki” etc.). Hoppas det kan ge något.

Ikväll blir det en tur till Uffes igen, trots och inte på grund av att han sammankallat till ”svenskkväll”. Svenskkväll låter ju alldeles fruktansvärt, vi föreställer oss svenska flaggor, ABBA och mer The Boppers. Det går ju inte an. Men, vi vill ge Uffe en chans. Kanske har han kämpat med köttbullar och laxmackor hela dagen…

Nu är det dags att gå och göra sig vacker inför kvällen, men först en liten Topp och Flopp-lista för den senaste tiden:

Topp:
Jamie Olivers ”jamie’s dinners”: Har gett mig tillbaka lusten att laga mat.
Fotbolls-VM: Börjar snart, tack gode gud.
Timbuktu: Snurrar flitigt i datorn.
Mor och Far: Mindes att jag har namnsdag idag. Gjorde jag inte ens själv.

Flopp:
Odlingsfiasko: Basilikan jag odlade fram under ivrigt vattnande var thailändsk basilika. Goodbye bruschetta.
Kissdränkt puffkudde: Zhuxi kissade på Mattias puffkudde, flera gånger. Kanske en inredningsarkitektonisk kommentar, mer troligt påminde rasslet om en kattoalett
”Chinese culture vely oooold, five thousand yeal”: Ja, ja.
Ohändiga killar: Lysröret på toa har varit sönder i en vecka nu. Jag väntar på att Mattias och Björn ska börja spela sina könsroller som handymen, så att jag kan sminka mig som en riktig kvinna.

Summering, ända fram

Framme i hemstaden!
Nu är det verkligen dags för en rapport igen, från de sista fyra dagarna i Taipei. Min semester blev även en semester från datorhantering, men här kommer en hel drös med bilder som tröst:

I torsdags hade Ya-Han lektion hela dagen, så jag strövade runt lite själv. Jag bestämde mig för att återse platsen framför CKS Memorial Hall (hallen som rests till minne av den gamle ruttne Chiang Kai-shek). Det är en inte helt oansenlig yta, med en ganska fin port som ingång, omgärdad av välvårdad växlighet och kantad av National Theatre och National Concert Hall.





Egentligen hade jag inte tänkt gå upp till själva hallen, men av någon anledning tänkte jag att det skulle ge något. Framför ingången trängdes en japansk turistgrupp framför sin guide (”Ano, ano…”). När jag gick fram till statyn krockade jag med ett ungt japanskt par, och sade ”hello” som av en reflex. Döm om min förvåning, killen var min käre gamle klasskompis från första terminen i Hangzhou, Tomo! Chanserna att vi skulle träffas där var alldeles förträffligt små, men det gjorde vi. Han och flickvännen W. hade tagit en tredagarstur till Taipei med en turistresa, och de var precis på väg till nästa attraktion när vi stötte på varandra.



Jag gav Ya-Hans nummer till Tomo och vi bestämde att vi skulle höras senare under kvällen. Tomo och W. drog vidare med sin grupp och jag tog mig till 228-parken, som ligger tio minuters gångväg från CKS Memorial Hall. Parken har döpts efter en händelse år 1947 (28:e februari), då befolkningen protesterade mot guomindang-ledarnas handelsmonopol. Protesterna ledde till en massaker, där guomindang-trupperna mejade ner och dödade ett stort antal människor. Parken är inte så stor, men fint arrangerad med en liten damm, små paviljonger och många bänkar lämpliga för stilla kontemplation.



Jag kunde inte sitta så länge med min nyinköpta sodukobok i parken, helt plötsligt brakade det till och himlen öppnade sig. Paraply hjälpte föga, jag tog skydd under ett tak på trottoaren i närheten av parken.


Spöna stod som regn i backen.

Fram emot kvällen lugnade himlen ned sig, och vi bestämde träff med Tomo och W. Vi tog en tur till en nattmarknad i närheten av 101 (världens högsta byggnad, i alla fall ett tag till). Marknaden bjöd på godkänd shopping och damskoaffärerna hade till och med storlek 40 ibland.




Efter en hel dags promenerande för min del och lektioner för Ya-Hans del blev marknaden den sista aktiviteten för dagen, klockan elva tog vi utmattade en taxi hemåt.

Fredagen bjöd på ännu mer promenerande, vi bestämde oss för att åka upp till Yangming-berget. Det ligger ca en timmes busstur från centrala Taipei, och hyser små trevliga byar (givetvis utrustade med Starbucks och 7eleven), fina villor och en nationalpark med promenadstråk. ”Promenad” är i och för sig en underdrift, det handlar om att gå uppför tusentals trappsteg. Målet var den högsta toppen, Qixing Shan (de sju stjärnornas berg).



Så här såg trapporna uppför ut, i sin mest plana och promenadvänliga tappning. Oftast var det brantare. Sopborsten tillhör ”städpersonalen”, som uppenbarligen klättrar upp för berget några gånger i veckan för att sopa bort löv och jord från stenläggningen. En nationalpark måste hållas ren, snygg och bergsklättrarvänlig

Summering, nästan halvvägs

Redan torsdag, och jag har tva mycket trevliga dagar bakom mig. Tisdag: Moderna Museet, gamla stan, Mei's Tea Bar, tva enorma bokaffarer packade med engelsk litteratur, allt ihophallet av langa promenader och ratt sa angenama bussresor. Onsdag: Tva protestmoten avnjutna pa lite avstand, tortillas pa Ikari Coffee, botaniska tradgarden, iste och kvallspromenad med Guo Dong (Jelly). Lite bilder:

Mandag:

I kvarteren runt More Relaxed (se mandagens inlagg), Ya-Han poserar


Spegel, spegel

Tisdag:

Lunch efter Moderna Museet; baozi pa ett litet hak


Lotta och altaret


Promenad i Gamla Stan


Gammal som ung, student som affarsman, alla kor vespa


Hit, men inte längre

Onsdag:

Demo1: Protester mot lan beviljade av privata banker, till hutlosa rantor och omojliga att betala tillbaka for manga


Nar demo1 var avslutad kom en liten grupp aldre manniskor, som propagerade for ett enat Kina och mot regeringen. Bilen korde forst runt, runt, med hog musik, sedan stannade de och visade sina plakat och skrek mot poliserna. Polisen holl upp sina skyltar med texten 'Olagligt beteende!' och lyckadees till slut mota bort dem


En gamling med attityd


Demo2, utanfor domstolen. Protest mot den begransade motesfriheten


Regeringskvarteren byttes ut mot botaniska tradgardens gronska


Lotta i prunkande omgivning


Ya-Han poserar framfor ett trad


Pa bussen, pa vag hem mot eftermiddagsvila

More Relaxed

Framme!
Efter en totalt somndrucken flygresa kom jag till slut fram till Taipei och traffade Ya-Han pa avtalad plats. Hon hyr ett rum i narheten av universitetet, otroligt trevliga kvarter! Sma gator med en uppsjo av restauranger och butiker, trad, palmer och vespor. Vi tog en skal vallagade nudlar i narheten av hennes hem, och promenerade sedan till More Relaxed. Det har cafeet var vi pa forra aret ocksa, och det ar precis sa trevligt som jag minns det. Gott kaffe, Belle & Sebastian, poppiga taiwaneser med svarta plastbagar... Ya-Han sitter och komponerar slagord till onsdagens demonstration, mer om det senare i veckan. Jag dricker en dubbel latte och njuter av att vara ledig. Ikvall ska vi gora upp en plan for resten av veckan, som att doma av dagens vader kommer att bli tropisk varm. Jag ser iste framfor mig, pa en skuggig plats, med Taipeis gatuliv pa en armlangds avstand och mycket tid for kontemplation.