I rutan

Det är inte alla av er därute som har tillgång till taiwanesisk tv, och det ska ni vara glada över. Trots allt finns det runt ett hundratal kanaler, och ändå finns det sällan något bra att titta på. Med undantag från de program där jag medverkar, såklart!

Fortfarande är det oklart när programmet ska visas och om jag kommer få en kopia av det på dvd. Men misströsta ej! Jag kan här ge er en exklusiv förhandsvisning, ett smakprov om man så vill, på hur jag ser ut i rutan:


Vad som inte riktigt framgår av den här bilden är att jag hade en randig tröja på mig, till höger om mig satt ledaren för Taiwan Peace Foundation och till vänster en (kvinnlig) parlamentsledamot från partiet DPP. Men allt det andra var precis så här.

Extremsportig representant

Som ni säkert förstått är en stor del av mitt jobb att presentera och representera Sverige i olika sammanhang. Det kan vara på lokala Schengen-möten för att diskutera visumfrågor, som presentationshållare på småskolor, som frågebesvarare på mässor och så vidare. En del av det är ren rutin och återkommande arbetsuppgifter, medan det andra gånger initieras av förfrågningar utifrån som jag kan välja att tacka ja eller nej till.

Den här veckan har jag av någon outgrundlig anledning tackat ja till två tv-framträdanden. Eller, om jag ska bena upp det hela är kanske anledningen inte helt outgrundlig: jag tycker tydligen det är roligt att vara jättenervös, prata kinesiska och bli filmad under tiden. Det är min form av extreme sports; pumpande adrenalin, stenhårda krav på mig själv och känslan av att ha överlevt en pärs när kameran väl stängts av. Lite kul är det också, för all del.

Det första framträdandet klarades av i tisdags, en slags talking head-intervju (med mitt huvud som enda stjärnan) om hur det gick till när jag lärde mig kinesiska, samt min syn på kulturskillnader mellan Asien och Europa. Imorgon handlar det istället om utbildning i Norden, och jag sitter i den panel som ska diskutera just detta.

Tur att vi inte har någon tv-mottagning i vår dumburk.

Höstdvala

Alltid lite pinsamt att komma tillbaka efter ett nära en månad långt blogguppehåll, men what the heck! Jag har väl fått mitt straff genom att alla jag bryr mig om slutat läsa ....

För att blidka er litegrann kommer här några gulliga bilder från Fridays ikväll, där vi firade att kära kollegan Knut fyller år idag.


Om man fyller år ska man gå på Fridays, då får man som Knut här ett fint pärlbestrött diadem och en jätteglass.


Och om man är med och sjunger för födelsedagsbarnet, som Mathias här, får man en trumma att banka takten med.


Och så kan man spela Jenga. En klassiker som passar förvånansvärt bra på restaurang!