Avbrott och sammanfattning

Det var mig ett långt avbrott i bloggandet. Varför inte sammanfatta den senaste veckans händelser i punktform?

-- Jag övergav den beska medicindekokten sedan örat börjat paniksmärta. Efter ett besök på Zhongshan-sjukhuset och konstaterad öroninflammation gick jag över till gammal hederlig antibiotika. Jag ser det dock inte som ett totalt nederlag för kinesisk medicin, snarare var väl doktorn där på lilla mottagningen inte tillräckligt noggrann i sin undersökning. Efter en veckas öronvärk och dålig hörsel känner jag mig förresten frisk igen.

-- Fotbollstittandet har fortgått. Sverige åkte ut mot Tyskland precis som sig bör. Ärligt talat ser jag hellre den tyska elvan spela mot Argentina än allas våra taffliga blågula kickers. Lär bli en underhållande match!

-- Vi har badat för första gången i år. Markus hade ett riktigt bra Geheimtipp – Yunhai Resort uppe i bergen intill kusten. Stor och fräsch pool, liggstolar, parasoller och känsla av lyxig country club, allt för 30 kronor… Passar bra för det varma klimatet just nu (regnet har förbytts till 35-gradig värme).

-- Lilla hunden Niuniu från sjätte våningen har lämnat våra liv. ”Någon gillade honom och tog honom med sig” – grannens egna ord under ett kort samtal i trappen. Niuniu var väl lite för högljudd och osjälvständig för att få bo kvar här på Bujiantian. Synd för Zhuxi, hon har ju inte så många djurpolare.

-- Resan till Sverige har beställts. Jag flyger från Shanghai den 4:e juli. Innan dess ska jag hinna med ett besök till Wenzhou, där Susu bor. Susu var min bästa vän i Hangzhou och vi bodde dessutom tillsammans under ett halvår. I somras gifte hon sig med kanadensiske pojkvännen Steven. Snart bär det av till Kanada, så jag vill absolut träffa henne innan hon försvinner från Kina.


Tio månader har förflutit sedan vi anlände till Xiamen. Eftersom jag var lite trög med bloggstarten tänkte jag bjuda på en bildkavalkad från tiden fram till april (som en slags summering). Många besök, vilket ger er chans att se Xiamens sevärdigheter:

Oktober

I oktober kom Yahan över från Taipei. Givetvis åkte vi över till Gulangyu för en trevlig promenad – som vanligt i sällskap med ganska många turister och läskiga skaldjur.


Gammal villa 1.


Gammal villa 2.


Det gamla engelska konsulatet.


Nanputuo-templet bredvid universitetet är också ett måste. Här tecknet för Buddha (fo) på en vacker sten.


Templet sträcker sig upp på berget. Om man orkar kämpa sig upp för trapporna och dessutom har kraft kvar för ett foto kan man ta så här fina bilder.


Veckan efter Yahan återvänt till Taiwan kom Zhuxi till oss, för att stanna. Hon var verkligen en liten söt plutt på den tiden. Nu är hon en stor söt plutt.


Jonah kom ner en vecka från Beijing. Här på Heitang.


Den här magnifika villan hittade Jonah, jag och Björn under en promenad på Gulangyu.



November

Björn från Berlin/Wuhan kom en tur i november. Här de båda björnarna under ölinköp.


Bowling låg högt på innelistan under hösten. Denna aktivitet fick dock så småningom ge vika för den stora biljardvågen.


Andreas kom i november, hans andra Kina-resa under ett år. Vädret dög för strandpromenader.



December

Galen tomte på karaokestammstället – Mattias och Ulf njöt av julstämningen.



Januari

Uffe och Mästare Xie, favoritskräddaren borta i Binglang Dongli. Resultatet: en stilig svart kostym.


Tiffany, min gamla vapendragare från Berlin och Hangzhou, kom några dagar till Xiamen i januari. Alldeles för kort.


Föräldrarna kom i januari. Givetvis fick de en guidad tur på universitetet (på den tiden var jag ju fortfarande en aktiv student). Mor och dotter syns här framför utlänningarnas institut.


B&B på karaoke. Betyg: Berit imponerar med tonkänsla och inlevelse. Bertils massiva bas skulle kunna vara lite starkare och melodiösare, men har definitivt potential.


Botaniska trädgården – ett måste för trädgårdstokiga mamma. Jag och pappsen tyckte också att det var trevligt.


Fotmassage. Ett billigt och njutningsfullt nöje.


Jag eskorterade föräldrarna till Hong Kong på vägen hem till Sverige.


Hong Kong Island by night, blick från strandpromenaden på Kowloon.



Februari

Lasse och Lisbeth har också blivit vana Kina-farare. Här på Gulangyu.


Björn och Lasse kollar in megakanonen på Hulishan. Kanonen är död sedan länge, men lyckas ändå se lite hotfull ut.



Mars

Linda som i Linda och Love äter hotpot, ett givet matalternativ under vinter och vår.


Skaldjur duger också, tyckte Love. Speciellt vid ett soligt bord på en liten gata på Gulangyu.


I mars kom Niklas och Linda äntligen till Kina! Oturligt nog kom årets första regniga vecka exakt samtidigt… Denna dag hyrde vi cyklar och trampade bort en bra bit längs stranden. I takt med att vi avlägsnade oss från stan blev molnen på himlen allt mörkare och när vi var på väg hem började det ösregna. Vi tog skydd på en liten parkeringsplats intill en villa, lyckades låna paraply av vakterna och fick faktiskt en bil att stanna och plocka upp oss med cyklar och allt. Trots äventyret ser Niklas och Linda ganska nöjda ut. Kanske för att pärsen låg bakom oss och vi satt i taxin på väg hem…


Syskonen fotograferade av Linda.


Ibland är det svårt att låta bli motionsredskapen som finns lite varstans. Visserligen används de mest av (och är väl till för) pensionärer, men funkar även för tre tramsiga laowai.

Lättnad, garderober, hundgrannar och dekokter

Så här dagen efter kan man inte låta bli att gå runt och småle då och då. Vilken satans pärs. Yongbeili! Yongbeili!

Men allt handlar inte om fotboll just nu.

Garderobssanering:
De senaste två dagarna har jag tvättat alla våra kläder, torkat av garderoben och köpt antifukt-/mögelpåsar. Jag har hört från oberoende källor att de ska vara effektiva. Alltså lade jag in några i den rengjorda garderoben igår med hopp om att mögelproblemet var löst en gång för alla. Påsarna sades ha lavendeldoft, det låter ju bra. Tyvärr luktade de otroligt kraftigt, och inte direkt av blommor. Den kemiska lavendeldoften påminde snarare om toalettsaneringsmedel. När vi kom hem från matchen i morse var jag tvungen att slänga ut dem på balkongen och sätta fläkten på 3, eftersom stanken från garderoben fyllde hela sovrummet. Det blir bara att ge sig ut och leta upp parfymfria påsar. Hoppas bara att det inte är lika omöjligt att hitta som sockerfri yoghurt.

Konstiga skrik en trappa upp:
För några dagar sedan verkade grannen på sjätte våningen ha köpt en tupp som gol för full hals. Vi tänkte att det kanske var deras lunchingrediens som trilskades, men till vår förvåning återkom skriken dagen efter. Jag öppnade dörren och fick till min förvåning se en liten hund stå bunden vid trappräcket där uppe. Husse och matte hade väl gått ut en sväng, och den lille var verkligen inte särskilt nöjd över att vara helt själv. Helt hes hade han blivit, den lilla rösten bröts precis som en tupp gal. Jag gick upp och småpratade lite med honom, vilket hjälpte ett tag. Sedan var jag bara tvungen att hämta Zhuxi. Hon vägrar gå ut på trappan, men att sitta innanför gallerytterdörren och titta var okej.


Lilla hunden, tyst för en gångs skull, tittar ner på Zhuxi






En sällsam kontakt uppstod, tvärs över art- och språkbarriärer. Fast intresset varade inte mer än några minuter. Ska bli intressant att se hur deras vägar kommer att korsas i framtiden.

Diagnos ställd:
De senaste dagarna har jag haft ont i högerörat, liksom öm och lite svullen. Jag har aldrig varit något öronbarn, så symptomen var inte lätta att tyda. Vaxpropp (charmigt)? Öroninflammation? För mycket skrik på fotbollsmatcherna? Mystisk öronskabb från Zhuxi? På väg till grönsaksmarknaden i eftermiddags bestämde jag mig för att ta en tur till den lilla läkarstationen intill. Doktor Jiang tog en titt i örat, tog puls, tittade på tungan. Jag är inte helt säker på vad hans diagnos betydde, det verkade handla om ett förkylningsrelaterat problem, men det syntes i alla fall inget superkonstigt i örat. Hur som helst kunde svullnaden och de eventuella bakterierna åtgärdas med medicin. Ville jag ha västerländsk eller kinesisk medicin? Jag ville testa kinesisk, så han skrev ut en ganska lång lista på ingredienser, som hans assistent i apoteksavdelningen vägde och blandade ihop från en massa små trälådor på väggen. Jag blev beordrad att koka ingredienserna i två skålar vatten tills hälften av vattnet kokat bort, därefter dricka vätskan. Tre påsar med medicin, koka och drick en gång om dagen i tre dagar. Dessutom fick jag order om att köpa ett kärl för medicinkok.


Kokkärl, påse med medicin och vatten


Kokning pågår

Jag vill ju inte sätta i mig något totalt okänt, så när jag kom hem slog jag upp doktor Jiangs utskrivna ingredienser. Rot (?) från hängforsythia, praktfrossört, blåklocka, fattigmansginseng och laktritsrot. Låter inte så farligt. Men jag lovar, det här är den äckligaste sörja jag någonsin smakat på. I vuxen ålder händer det sällan att man behöver tvinga i sig äckliga saker. Vad jag kan minnas tyckte jag dessutom att hostmedicin var ganska okej när jag var liten. Och flouret som den något impopulära flourtanten delade ut skulle man ju spotta ut. Men det här! Jag måste nog gå förbi doktor Jiang och fråga om det verkligen är möjligt att det ska smaka så vedervärdigt. Jag fruktar att han säger något i stil med ”vill man bli frisk får man lida pin”.


Den ondskefulla dekokten. Förhoppningsvis lika effektiv som den är äcklig.

我们爱世界杯

Vm började för nästan en vecka sedan och när jag tänker tillbaka på de senaste dagarna framstår ett töcken av fotboll, fotboll och fotboll. Från en nervös start där Tyskland trots allt övertygade, via en fantastiskt deprimerande Sverige-match till en hel del halvskrällar, där uppstickare har visat sig stå emot storfavoriter. Förväntningarna spelas upp något oerhört, men när allt kommer till kritan varar en fotbollsmatch bara 90 minuter. Och minutrarna går vansinnigt fort.

Kina är av förståeliga skäl inte med i detta vm, men på den nationella sportkanalen cctv5 visas alla matcher. Därutöver finns det flera barer och restauranger utrustade med storbildsskärm, så det går ingen fotbollsnöd på oss inte. Det enda som är lite beklagligt är hur cctv5 utformar själva sändningen: halvtimmen före varje match ägnas åt 5 minuters analys, resten reklam. Samma i halvtidsvilan. Och kommentatorerna i sig vill man helst inte lyssna på, de verkar ha kaffe(eller antagligen te-)rep där i studion. Nåja, det viktigaste är väl att bilden är bra (tyvärr har de barer som visar engelska tv-kanaler ofta fått byta till cctv5 på grund av dålig satellitmottagning).

Fotbolls-vm hittills – lilla Topp/Flopp-listan:

Topp
- Tyskland spelar riktigt bra, om Sverige åker ut har vi (jag och Björn) alltså gott hopp om att favoritlag nummer 2 ska komma långt.
- Den holländske spelaren Robbens namn uttalas ”Lobben” (Luoben) på kinesiska. Bra fotbollsnamn, tycker jag. Att Rooney heter Looney (Luni) är ju inte sämre det (OBS: kineser KAN säga ”r”, som för övrigt påminner om mjuka stockholms-r, det är bara omskrivningen av utländska namn med kinesiska tecken som blir lite olycklig ibland. Vi undrar hur lång tid det kommer ta innan utländska namn skrivs med bokstäver). Zlatan Ibrahimovic har blivit Yibu på kinesiska, vilket är riktigt snyggt och lyckat som smeknamn. Hans efternamn Yibulaximoweiqi (伊布拉希莫维奇) ligger ju inte helt rätt i munnen för kineser som inte har mer än två eller tre stavelser i sina fullständiga namn.
- I närheten av universitetet har Bandari Bar slagit upp sina portar lagom till vm. En fotbollsbar! Nära hemmet, billig öl, storbildsskärm, fotbollströjor på väggarna. Helt okej.

Flopp
- Måltorkan för Sverige.
- Tidsskillnaden: första matchen börjar nio här, perfekt fotbollstid alltså. Andra matchen klockan tolv går ju också. Men att den tredje börjar klockan tre på natten är inte riktigt bekvämt. Tyvärr är det fallet med Sveriges båda återstående gruppspelsmatcher. Det hindrar inte oss, men får vårt dygn att vändas ut och in.
- Qingdao-fatölen på Bandari är visserligen billig, men smakar mest som vatten.
- Ulf har inte fixat storbildsskärmen på Me&You än, där kan man bara titta på en vanlig tv ovanför bardisken. Varning för nackspärr.
- En av mina favvosar Zidane och hans Frankrike spelade knappt ens medelmåttigt mot Schweiz.
- Ovänskapen mellan de asiatiska lagen. Försök få koreaner, japaner och kineser att heja på varandra… Här gäller ingen grannlandskärlek eller asiatisk solidaritet, inte.


Ikväll gäller det. Håll tummarna.

---

Doktor Zhou

Tänk att vi har skjutit upp Zhuxis vaccinering så länge! Minnet av den där dagen i höstas när hon skrek hela vägen från djuraffären till sitt nya hem hos oss (och dessutom kissade i mitt knä) har etsat fast sig i minnet. Då var hon visserligen en väldigt liten och ynklig kattunge som delat bur med två kattkollegor hela sitt liv och aldrig hade sett något av den stora världen. Men hur tuff hon än är nu för tiden har vi dragit oss för att stoppa in henne i en taxi och åka till veterinären. Igår kom jag på en lösning: hembesök! Jag ringde till djursjukhuset nere i stan och kallade hit en veterinär. 50 kronor extra blev det för hembesök. Och på frågan ”vill du ha det bästa, importerade vaccinet eller det billigare kinesiska?” blev det naturligtvis det importerade. Ett sådant val står för övrigt alltid till förfogande för konsumenter i Kina – vill du köpa importerad antibiotika för 200 kronor eller den billigaste kinesiska för 5 kronor? Baijiu för hundra eller två och femti? En fläkt för hundra eller tjugo? Ett paraply för tjugo eller fem? Efter ett tag lär man sig vad man kan spara in på, och medicin hör inte till den kategorin.

Efter några timmar kom veterinären, och under över alla under var Zhuxi inte ett dugg rädd för honom. Vi har länge trott att hon skyr alla kinesiska män, men det har visat sig att det varierar från person till person. Många kineser har liten erfarenhet av husdjur, de pratar för högt i hennes närhet och hälsar inte ens på henne. Då tycker Zhuxi det är bäst att ligga under täcket i vår säng, långt bort från högljudda gäster. Veterinären Zhou hade dock uppenbarligen bra hand med djur, vilket ju är tur. Zhuxi tog snällt emot sprutan (vaccinering mot rabies och något annat) och undersökte nyfiket påsen han hade med sig. När hon fått sprutan meddelade Zhou att han skulle stanna kvar i tio minuter och hålla Zhuxi under uppsyn: om hon hade varit överkänslig mot vaccinet hade det visat sig snabbt, då gäller det att ge motgift med en gång. Som tur var behövdes det inte, och Zhou lämnade oss med beskedet att nästa spruta ska tas om en månad, därefter en gång om året. Jag tror att Zhou får bli Zhuxis doktor för hembesök!

---

Jäkla mög...el

Snacket har gått runt ett tag… Historier om mögliga skor och kläder med konstiga vita fuktfläckar. Nu är det bekräftat: möglet har kommit på bred front! Igår råkade jag titta noggrant på vårt kök, och vad ser jag? Grönt ludd bredvid spisen. Grönt, tunn film här och var på köksluckorna. En kraftigt mögelbefängd brödskiva i en plastpåse. Begreppet ”rötmånad” har fått en ny innebörd. För särskilt varmt har det ju inte varit, bara fuktigt, fuktigt, fuktigt. Vi har en otroligt hög luftfuktighet här i Xiamen och de senaste veckornas regn har knappast gjort det bättre. Jag städar köket regelbundet, men inte hjälper det. Om det inte torkar snart får vi räkna med fler mögelattacker.
Jag har sammanställt lite statistik över hur snabbt möglets spår växer på tingen:

- Brödskiva i påse: två-tre dagar för en sjuk, giftgrön nyans
- Köksluckor: två veckor (efter noggrann torkning!) för mörkgröna stråk
- Kylskåpets utsida: två veckor för gröna stänk till höger och vänster
- Skor: en vecka, eftersom det aldrig blir torrt utomhus. Vita fläckar.
- Etiketter på burkar: också två veckor

Nu funderar jag allvarligt på att köpa en lufttorkare. Annars börjar jag väl mögla själv.

Fler helgbilder

Lite fler bilder från förrgår och igår…





Klubben La Bomba


La Bombas outtröttliga danserskor


Igår eftermiddag gick vi på bröllop – britten Scott gifte sig med sin kinesiska flickvän fröken Wang. Tidigare under veckan hade Scott (som vi aldrig träffat, men som Ulf känner) frågat Björn om han ville vara ”konferencier” på bröllopet, det vill säga översätta vad prästen sa och sedan agera spontantolk på själva bröllopsmiddagen. Björn hade inte så stor lust, vilket dock inte hindrade Scott från att bjuda in oss till bröllopet när vi träffade honom på Uffes i veckan.
Det visade sig att de faktiskt hittat en tolk till vigseln, en tjej som halvt simultant översatte vad prästen sa. Vi anser väl att hon borde valt att läsa motsvarande stycken ur en engelsk bibel, men istället översatte hon fritt. Ja ja, budskapet gick hursomhelst hem (tager du denna in the name of the Jesus Christ (sic!) och så vidare).





Vi valde att avstå från middagen och möta upp med Scott och de andra på Uffes lite senare. Middagen lär ha gått vilt till, bara de två (något berusade) bestmännen och Scotts föräldrar tog sig faktiskt till baren… Det blev inte så mycket bröllopsfest och ganska så mycket vanligt barhäng, alltså.


Så ser han ut, Uffe…


… och hans fru



Idag blev det ett besök till det omtalade Mcafé, där de faktiskt serverar alldeles utmärkta paninis och gott kaffe. Sedan hem till Markus och Via för frossande i andra säsongen av Lost – nu tillgänglig i sin helhet! Vi har två avsnitt kvar. Jag hoppas lite att allt ska få sin lösning (alternativt att alla dör) i slutet av denna säsong, så att serien inte drar ut i all evighet och blir sämre och sämre.



Bonusbild på trött söndagskatt, ett nödvändigt tillbehör för varje nattduksbord

Social upputsning

Det finns en ganska bra anledning till att jag inte skrivit på ett tag: det har inte hänt ett jota här den senaste veckan. Förutom mer regn och inte så lite orkeslöshet och uttråkning. Jag vill ju inte belasta er för mycket med mörka tankar! Min sysslolöshet har inte direkt hjälpt upp humöret, inget jobb för seglingsklubben just nu, uppgifterna för Lund är klara och från Berlin kommer det bara småsaker.

På den sociala fronten har det åtminstone varit lite action på sistone. Äran får detta tillfaller Björn och Mattias, som är duktiga på att lära känna folk när de är ute och äter/dricker (kanske är det lättare för kinesiska män att börja prata med utlänningar när inga kvinnor är närvarande). För en vecka sedan träffade de Yang Zhiming, en man från Liaoning i norra Kina, som bjöd med dem på en spontan ostronmåltid in på småtimmarna. Yang och hans familj bor nära oss, så under veckan har han ringt Björn regelbundet och försökt få med honom på diverse dricksessioner. Någon gång har jag satt mig på tvären, någon gång har Björn skyllt på mig för att kunna stanna hemma, så Yang hade väl fått intrycket att jag är värsta drakkvinnan… Hursomhelst, igår fick han chansen att träffa denna drake, vi var bjudna på hans frus födelsedagsmiddag på en restaurang i närheten av universitetet. Jag, Björn, Mattias och Nathan tog oss dit. När man går på dylika arrangemang är det ganska klart vad som väntar en: en viss tystnad och trög konversation tills ölen och baijiun kommer fram, sen en alltmer renao (livlig) stämning i takt med glasens klirrande. Påminner lite om Sverige, alltså. Vidare kan man vara säker på att vissa samtalsämen dyker upp: språk (Är det inte svårt att plugga kinesiska? Pratar ni engelska med varandra? Vilken bra kinesiska ni pratar x 1000), kinesiska kulturfrågor och så vidare. Eftersom Björn läser kinesisk filosofi föräras han alltid med extra mycket frågor. Gärna några test också, som till exempel att fråga vilken tänkare som ett visst citat kommer från. Igår tyckte de alla att Björn liknar en filosof. Fast Yang tyckte förstås att han liknar Tolstoj eller Verdi. Hursomhelst en ”beauty man” enligt en av gästerna. Jag kunde bara nicka och hålla med.