Tillbaka...

För lite mer än en timme sedan ramlade jag in i min lägenhet, efter fyra dagar i soliga Ho Chi Minh-staden aka Saigon. Det har varit fyra dagar av konferensdeltagande, föreläsningar, diskussioner, utflykter och lärakännande. Lärorikt, utvecklande och roligt på samma gång. Fast ibland trodde jag att vi bara kommit dit för att äta - det gick sällan mer än tre timmar mellan målen, och däremellan fick vi mellanmål...

HCM-staden gjorde ett riktigt bra intryck på mig. Vårt hotell låg i centrum, som var fyllt av fina hus, snygga hotell, restauranger och barer. Trots dess 3 till 4 miljoner invånare kändes det som att stadscentrum tillhörde en relativt liten stad; det fanns inte särskilt många höga hus och det fanns en stark semesterkänsla över hela staden (kan ha haft något att göra med de många utländska turisterna vi såg). Trafiken var så där riktigt sydostasiatisk, full av motorcyklister och ungefär lika tutig som i Kina. Priserna var dessutom riktigt föredömliga, tidvis till och med lägre än i Kina.

När man promenerade där längs gatorna var det svårt att föreställa sig hur det såg ut efter kriget för 30 år sedan. Vi fick oss dock en del krigshistoria till livs; en eftermiddag proppades vi alla in i tre bussar och åkte två timmar ut från staden. Där låg regionen Cuchi med dess tunnelsystem. Civilbefolkningen hade börjat bygga tunnlar i slutet av 40-talet, och de kom till pass både mot fransoserna och amerikanerna. Sammanlagt fanns det hela 25 mil tunnlar, på två, fyra, sex och åtta meters djup under markytan. Det var en intressant upplevelse att gå ner i några av tunnlarna - även om vi bara hukade oss igenom ett tiotal meter klappade mitt hjärta fort när jag kom upp igen. Det faktum att Vietcong ibland tillbringade månader därnere är svårt att begripa.
En trevlig man från Sveriges ambassad i Hanoi hade kommit ner för att delta i konferensen, och han berättade bland annat att landets befolkning är väldigt, väldigt ung. Minnet av kriget blir svagare och svagare - det är antagligen en bidragande anledning till att klubbarna Apocalypse Now och Agent Orange (sic!) kunde heta som de gör.

Lite bilder från dagarna som gått - håll tillgodo!

Reklamskylt för snabbnudlar, fångad på vägen från flygplatsen till stan.


Mitt hotellrum på Hotel Caravelle. Fullständigt tillfredsställande på alla punkter.


Precis utanför vårt hotell låg operahuset (i förgrunden) och lite längre bort hotellet Continental. Vacker arkitektur med europeiska förtecken!


Ben Thanh-marknaden, som vi gick till en eftermiddag. Fullpackat med kläder, skor, tyger, prydnadssaker, mat, kaffe och te.


Cykeltaxichaffisen väntar på kunder utanför marknaden.


En kopp kaffe tillagad på vietnamesiskt vis (kaffet läggs i metallfiltret, som sätts ovanpå koppen. Uppkokt vatten hälls på, och efter några minuter är det klart). Jordgubbsmilkshaken var också god.


Kvällutsikt från båten där vi åt den första dagen.


Genomskärningsmodell över hur tunnelsystemet i Cuchi fungerade.


Ett förunderligt smalt hus i vackra färger - en vanlig syn i HCM-staden.

Sent ute

Det verkar nästan som att jag försöker skjuta upp packandet inför Vietnamresan imorgon bitti, så som jag sitter och bloggar. Jag ska gå hemifrån klockan fem och dela taxi med två arbetskamrater. Har jag packat? Nej. Har jag ens tvättat allt jag behöver ha med mig? Ja, fast först för en halvtimme sedan. Jag får nog föna det torrt innan jag går och lägger mig...

Imorgon åker alltså hela kontoret till Ho Chi Min-city i Vietnam för fyra dagars konferens, möten och samvaro. De svenska Asienkontoren ska samlas. Det ska bli spännande, både att se Vietnam för första gången och att lära känna folk från de andra kontoren. Fast jag hoppas att föredragen och seminaren inte blir alltför långdragna... Lite fritid skulle sitta bra.

Fast nu - dags att ta tag i packningen.

Uteonsdag

Igår var det första svenskträffen för min del, i form av en ölkväll på Flavors - Taipeis svenska restaurang. Ovanligt många trotsade ösregnet och tog sig dit; runt hälften åt dessutom. För min del blev det slottsstek med potatisgratäng och ett tyskt fatöl. Det satt fint med gräddsås och ostig gratäng!

Svenskkolonin i Taipei är en blandad kompott av folk som jobbar och pluggar. De båda kategorierna dominerades av mobilbranschen respektive Chalmersstudenter. Givetvis mest män - som det brukar bland utlänningar i Asien. Men, flera trevliga tjejer också.

När Flavors stängde för kvällen gick några av oss vidare till Brown Sugar och Room 18. Speciellt Brown Sugar är ett riktigt trevligt ställe - igår var det latinskamerikanskt med liveband. Room 18 är mer en traditionell klubb med ett hiphopdansgolv och ett med elektronisk musik. Helt okej, men lite väl trångt på dansgolvet. Men nästa gång vill jag gå ut på helgen, så att man slipper gå hem vid tolv...

Kattlängtan

Björne skickade några bilder från nya lägenheten i Xiamen; han flyttade i förra veckan. Det ser verkligen otroligt fint ut, fast jag var nästan mer intresserad av bilderna på Zhuxi. Nu när hon är innerstadskatt har hon börjat bära halsband... Och så pratar hon tydligen mycket på sistone. Kanske om mig?

Jag snackade med några andra katter idag, i en av (ras)kattaffärerna på vägen mellan jobbet och hemmet. Det är en farlig väg att gå - jag är ibland väldigt, väldigt frestad att gå in och köpa en kise. Men, det vore nog inte så bra med en liten kattunge hemma i lägenheten när jag är borta hela dagen. Så än så länge nöjer jag mig vid att gå in och gosa lite med katterna i burarna. Idag fick jag syn på en långhårig och väldigt trubbnosad sak. Eftersom Herr Trubbnos såg ut att vara runt ett år gammal frågade jag butiksägaren vad han gjorde i affären. Det visade sig att han hade problem med nysningar - han var sjuk som liten katt och antagligen är hans nos lite skadad inuti. Givetvis är det inte många som vill ha en tvångsmässigt nysande katt hemma, och butiken ger bort honom till den som vill ha honom. Stackars Herr Trubbnos! Inte bara nyser han, utan han är även riktigt ful (på ett rastypiskt vis). Jag hoppas verkligen att han blir upphittad av någon. Själv funderade jag lite på det, men står än så länge fast vid kattförbudet för mig själv. Det är inte så enkelt att ersätta Zhuxi.

Mer roligt än gulligt

Ta en titt på denna bebis med humor.

Helgliv

Igår tog jag ännu en tur till Östra Fredsgatan och Angelas utställning; denna gång med Yahan som sällskap. Angela höll ett föredrag om Sydafrika som jag inte ville missa. Även denna gång bjöds det på afrikanska kakor, roibuste (som jag insett är riktigt gott) och afrikanskt kaffe. Angela visade ett hundratal bilder från Sydafrika och pratade på ett ledigt och improviserat sätt om sina upplevelser, som är rikliga efter nästan tjugo års tidvis boende där. Hon brinner verkligen för att sprida mer kunskap om Afrika.

Jag hann tyvärr inte höra slut på föredraget eftersom jag var tvungen att handla lite inför min inflyttningfest senare under kvällen. Det blev förresten en liten, men trevlig tillställning med sex-sju personer och ännu fler vodkadrinkar.


Ännu en tavla av Angela.

Igår hölls det fler festligheter på annat håll, och av mycket större karaktär - Niklas och Lindas bröllopsfest i Malmö! Än en gång har jag missat en stor tilldragelse; förra sommaren var det farmors 90-årsfest, och nu storebrors bröllop. Det är vid sådana här tillfällen saknaden efter familjen känns som mest. Nästa gång det är stor fest ska jag göra allt för att kunna vara med!
Förresten så verkade festen ha blivit lyckad - jag fick rapporter per telefon i går natt och via sms i morse. Enligt ryktet ska till och med farmor ha svängt runt ordentligt på dansgolvet. Jag ser fram emot riktigt många bilder på bloggen, Linda och Niklas!

Skossorna

Jag hade egentligen tänkt blogga igår, men så funkade min dvd-spelare till datorn inte och jag blev så sur att jag... somnade på soffan klockan halv tio.

Så ni får höra om min affärsidé nu istället:
På mild skånska kallas den "Aldrig mera räligt obekväma klackaskor" och den går ut på att när man köpt ett par pumps som är sådär liiiite för små, kan man hyra en tjej eller kille som går in skorna. Det tar väl ca en vecka, sedan är de perfekt uppmjukade. Inte snedgångna som secondhandskor, bara bekväma och fortfarande nya.

I brist på uppmjukare går jag in mina egna skor. It's a dirty job, but somebody's gotta do it.

När man flyttar till ett nytt ställe finns det många saker att vänja sig vid. Både stora saker, som till exempel arkitektur, infrastruktur, seder och bruk, och små, som till exempel hur det luktar i trappuppgången eller priset för en bussbiljett.

Hittills har min anpassning och tillvänjning här i Taipei gått som smort. Förutom en viktig sak - smaken på mjölktéet. Eftersom denna gudadryck faktiskt kommer från Taiwan borde det vara lätt att hitta gott mjölkte, skulle man kunna tycka. Men så är alltså inte fallet. Under två veckors tid har jag provat på ett antal koppar från olika ställen och i olika prisklasser - det enda de hade gemensamt var den dåliga smaken. Eller annorlunda formulerat: de smakade alla dåligt på olika sätt. Jag började tro att min syn på taiwanesiskt mjölkte kan liknas vid många svenskars åsikter om italiensk pizza - att landet där specialiteten uppfanns liksom inte får till det lika bra som efterhärmarna. Var jag kanske, liksom pizzaätarna, förblindad och felaktigt förledd av hur mjölktéet smakar i Xiamen? Kan Xiamens mjölkte liknas vid en sladdrig, överostad svensk pizza, hemska tanke?

Denna fråga kommer jag kanske aldrig få svar på, men det spelar faktiskt ingen roll längre. På vägen hem efter jobbet köpte jag ytterligare en kopp. Jag vet inte varför jag gjorde det - kanske fanns det en liten, liten gnutta hopp någonstans i mitt smaksinne. Och vad hände? Jo, det perfekta mjölktéet uppenbarade sig. En lagom balans mellan te- och mjölksmak. Fasta och spänstiga jellypärlor, inte för små och inte för stora. Och perfekt tempererat.

Detta mjölkte förtjänar helt enkelt en plats i bloggens hall-of-fame.

Kär lek

Tidigare idag hittade jag i min dator denna bild på björnen och katten. Jag tror det är mor eller far som fotograferat när de var på besök i Xiamen. På den tiden var det här en av björnens och kattens favoritlekar: luftburen brottning med blå skumgummibit.

Tänk om de hade kunnat komma hit en sväng och leka lite med mig.

Promenad med utsikt

Jag tog en promenad i eftermiddags och Taipei 101 såg fin ut i söndagssolen.

Vernissage på Östra Fredsgatan nr 28

I eftermiddags inleddes Angelas månadslånga utställning i ett galleri/aktivitetscentrum nere vid universitetet. Angela är Nelsons flickvän - den Nelson som planerar att bygga en antik seglingsdjonk och så småningom segla runt jorden, alltså. Jag lärde känna Angela i Xiamen några veckor innan jag lämnade staden, hon var där på besök men bor annars i Taipei, precis som Nelson. Angela och Nelson är otroligt trevliga och inspirerande människor, som jag ser fram emot att umgås mer med.


Till vänster syns Angela, som målar i olja och oftast med afrikanska motiv. Hon har bott från och till i Sydafrika i nästan tjugo år och är även ordförande för det taiwanesisk/afrikanska författarförbundet. Till höger syns Laura, som ställde ut sina målade strutsägg. Mannen i mitten är okänd.


Min favoritmålning.


Det serverades en liten buffé och Roibus-te.


... och jag träffade Nelson igen! Fast jag kallar honom Lao Liu, förstås.

Hur fel kan det möjligtvis bli? (OBS! Ingenting för pryda!)

Har nästan glömt att berätta om den mest skruvade produkttexten jag någonsin sett...

Det är lika bra att säga det rakt ut. Kineser är i allmänhet inte så bra på engelska. Visst, fler och fler pluggar språket flitigare och flitigare, och kurvan pekar uppåt för hur många kineser som kommer att kunna tala engelska i framtiden (långt fler än USA:s befolkning?). Men, faktum kvarstår, engelska är rena gammelgrekiskan för de flesta.

Detta illustrerades på ett fantastiskt sätt häromveckan när jag och Line var och fick huvudmassage på en frisörsalong i närheten av Xiamens universitet. Line skulle klippa sig och jag bara tvätta håret, men min tvättare/massör tyckte apselut att jag skulle göra en hårbehandling. Mitt hår var torrt och jag behövde det. Jag stretade emot, men efter mycket tjat från hans sida och kraftigt nedprutande av priset från min gick jag med på att göra hårbehandlingen.

Killen gratulerar mig till mitt val och påpekade stolt att "den här produkten kommer från utlandet", precis som jag alltså. Och visst är burken täckt av till synes engelsk text. Men vad är det egentligen den beskriver?




"CURE TO FUCK THE SEX" ....

Jag svalde mitt skratt och lät honom göra behandlingen i alla fall, trots att jag inte gick en sekund på att denna produkt kom från "mitt utland". Efter lite lingvistiskt benande lyckades jag dessutom dechiffrera vad "översättaren" har gjort för fel. På kinesiska heter "torr typ" 干性 och betecknar i detta fall givetvis en hårtyp. MEN, när ordet för "torr" 干 uttalas i fjärde istället för första tonen är det istället ett fult ord för samlag, alltså "fuck". 性 kan betyda "natur, karaktär, sort", eller "gender", alltså "sex". En luma går upp och man förstår plötsligt hur "torr typ" kan bli "fuck the sex". Helt otroligt. En fullständigt omänsklig översättning. Eller ett ovanligt snuskigt översättningsprogram?

Jubileum

Ja, det kan man faktiskt kalla det. Ikväll är det precis en vecka sedan jag anlände i Taipei. Det känns snarare som ett helt liv.

Kanske har jag slagit ett slags rekord i bosättningshastighet? På en vecka har jag funnit en lägenhet som jag trivs otroligt bra med, fixat möbler till den och dragit dit de nödvändigaste vitvarorna. På lördag kommer dessutom internetanslutningen som en prick över ett fundamentalt i. Tills dess får jag nöja mig med trådlöst internet här på Dante Coffee (en av många Starbucksliknande cafékedjor i Taiwan) för dryga trettio kronor för två timmar. Ganska bra egentligen, för då kan jag samtidigt äta god kvällsmat.


Idag köpte jag förresten en otroligt snygg matta till mitt vardagsrum, som börjar ta form på allvar.

I förrgår:


Ikväll:

De blå gardinerna är borta, fläckkänsliga soffan insvept i sängöverkast, nytt soffbord på plats och fina mattan därunder.


Förutom heminredning ägnar jag givetvis den största delen av min tid på jobbet. Efter fyra dagars mässa har nu undervisningen börjat på allvar. Det är roligt att lära sig så mycket varje dag!

Första kvällen

Ikväll är det första kvällen i nya lägenheten, som nu förresten har utökats med både strykbräda, hårfön, klädgalgar OCH en beställning på tvättmaskin och kylskåp som levereras imorgon. Jag börjar bli beroende av saker som levereras hem. Det är en otroligt skön känsla att se någon annan kånka upp tunga föremål uppför de fem trapporna. Och för några tior extra får man se dem montera allthihopa också.

Tyvärr får jag ingen internetanslutning hemma förrän i slutet av nästa vecka, men nödlösningen får bli detta internetcafé. Betoningen får ligga på "nöd", för stället är fullt av Counterstrike-spelande killar, mygg och en fullständigt vidrig ringsignalliknande version av "Kleine Nachtmusik" som går på repeat i högtalarna. Men, men, datorerna fungerar i alla fall.

Nu är dags att pysa hemåt!

Installationen påbörjad

Här ser ni några bilder från mitt nya hem, som än så länge är rätt så tomt, men som börjar arta sig...


Vy över vardagsrummet från ytterdörren sett. Nylevererad Mysing mitt på golvet (det var ju inte Karlanda...). Till vänster syns dörren till den lilla balkongen.


Färdigmonterad Mysing. Praktisk och bekväm soffa! Och det var superskönt att få den monterad.


Vy över hallen från vardagsrummet sett. I rummet till vänster finns...


...mitt sovrum, med sprillans ny Sultan. Och ac.


Rummet till höger är än så länge tomt, men ska även det fyllas med trevliga möbler.


Köket är litet, men inte för litet. Och därigenom går man ut till...


...den stora balkongen, som är alldeles förträfflig.

Nu är det dags att sticka till Carrefour och storhandla!

What a mässa

Tack för alla gulliga kommentarer till senaste inlägget! Jag känner mig ytterligt stöttad i mitt nya värv.

Jag trivs alldeles utmärkt med min nya vardag. Fast måhända att det blev lite väl mycket idag... Visserligen är det lördag, men jag hade lovat att hjälpa till på den enorma turismmässan i byggnaden intill vår kontorsskrapa (International Trade Building har både en kontorsdel och en mässhall). Turismmässan går ut på att länder, flygbolag, resebyråer och allehanda städer runt om i landet och framförallt världen gör reklam för sig. Detta år är Sverige med för första gången, med ett alldeles eget stånd. För vår del går det ut på att sprida information om landet, både i pappersform (t.ex. broschyrer om svenska högtider, svenskt smörgåsbord, Sveriges geografi och svenskar i allmänhet) och prata med folk som vill veta mera.

Mässan började igår och det var riktigt mycket folk. Det är bäst att hålla sig inne i båset, annars får man i princip köa vart man än skulle - utdelandet av (skräp)presenter och allmänt publikfriande aktiviteter i hela hallen gjorde trängseln nästintill ogenomtränglig på vissa ställen (kanske framförallt mellan Thailands och Malaysias montrar). Idag fortsatte det i samma stil, visserligen tidvis något lugnare för oss, men sammantaget en hejdundrande mängd människor. Och en del verkade riktigt intresserade av Sverige som resmål. Jag fick svara på en massa frågor om vart man ska åka, hur man ska åka och när man ska åka. Och när jag inte visste så mycket om infrastrukturen i Lappland fick jag helt enkelt improvisera.

Eftersom de senaste dagarna varit så proppfulla av intryck och aktiviteter - jobb fram till sex, sedan kväll för kväll lägenhetsletande / kontraktskrivande och möbelinköp på Ikea / inköp av mobilkort / beställning av internet och telefon var jag rätt så trött i eftermiddags. Den ständigt höga ljudnivån och skarpa belysningen gjorde också sitt till. Men, efter några obskyra men goda belgiska öl på supermysiga Café Bastille med Yahan och en kompis till henne ikväll känner jag mig nu alldeles återställd. Och imorgon hålls det söndag!

Hoppas bara att min beiga Karlanda och Sultan-madrassen levereras som de ska imorgon...

Snabba ryck

Revolutionerande snabba förändringar i vardagsrutinerna brukar kanske inte inträffa så ofta, men det är alldeles uppenbart vad som har hänt här.

Jag stiger upp runt sju varje morgon.
Jag fönar håret och sminkar mig varje dag.
Jag bär långbyxor/kjol med strumpbyxor och skjorta/kontorsfin topp varje dag. Och skor som inte har fri häl.
Jag har fasta arbetstider från nio till sex varje dag.
Jag åker hiss till kontoret varje dag.
Jag känner ett behov av att köpa en portfölj varje dag.

Detta är ganska nytt för en tidigare något ...oregelbunden... frilansare.